Åh vad jag saknar Italien.Fick ett gny och sug i magen i bilen på väg hem från jobbet ikväll, var nåt i luften, nåt i kvällslyset, nåt i hjärtat som fick mig att längta tillbaka till Italien.Om jag var lite mer fri och lite mer modig, skulle jag vilja flytta dit för ett halvår eller nåt år. Men det är svårt när man har häst...Men tänk, lära sig italienska, äta god mat, handla underbara tomater och överlägset goda olivoljan som inte finns dess like här. Jag kunde leva på tomater, mozzarellaost och olivolja där nere! Skulle vilja resa runt hela landet, har ju bara sett Sardinien, Rom och området runt Rom, västkusten ovan Rom, romantiska Bracciano, magiskt vackra Pisa, kulturens Florens och några städer i norr jag mest rest igenom med bilen.Skull vilja se östkusten, längtar efter Venedig, gärna åka till Sicilien och jag skulle inte tacka nej till vykortsvackra Sardinien igen. Äta på italienska restauranger, prata med hetsiga, spontana, känslomässiga, härliga italienare, ja bara Vara.*gnyr*Jag vill åka på semester!

Fy fan vad mina axlar är tyngda ikväll.Så trött på allt vad pengar heter, alla räkningar, utgifter... Får inte luft.Hur kan jag gå och drömma om en till när hästen jag har redan gör mig ruinerad? Nej, efter henne får det bli samla på pennor istället, tänk att någon gång ha pengar över...Skitjobb med skitlön, man jobbar arslet av sig och får inte ut mer, blir väl snart av med tjänsten jag vikar på till en otrevlig, ovänlig surbrutta som inte ens vill ha jobbet, bara för att hon har mer utbildning.Jobbar så mycket att kroppen dunkar av värk, enormt trött i rygg och axlar, klarar inte av detta egentligen.Bara för att jag inte utbildat mig till nåt vettigt än, utbildning som kräver hårda studier som kräver en nacke som inte strejkar emot inlärning... Fy fan vad allt känns nattsvart just nu.Jag vet att det känns bättre imorgon för nu är jag till råga på allt så enormt trött efter jobb och lite sömn och massa frisk luft och motion i stallet.Men det är ändå tungt just nu.Så mycket bekymmer runt ikring att tänka på också, problem jag måste hitta lösningar på inom en kort tidsram, människor som sviker och glömmer bort en, vänner som förändras och gör en så jävla besviken att chocken knappt släpper, förutsättningar som aldrig vill vara de rätta, strul, strul och jag blir bara utnyttjad!Jag förstår inte för mitt liv hur människan kan leva med sig själv. Utnyttja, vara så oförstående, så girig, så egoistisk, så totalt ohjälpsam. Jag förändras i sådant sällskap till en person jag inte vill vara. Jag blir lika småaktig tillbaka, jag ska minsann inte ge minsta cm tillbaka när jag aldrig får nåt gratis! Jag får bita mig i tungan för att inte avslöja min avsky på rösten när jag talar med personen men mest av allt är jag så jäkla besviken och förundrad hur det kunde bli så här?!Jag vill ha mig ett eget hål, min egna undangömda paradisplats där jag slipper ta hänsyn, slipper vara beroende av någon, slipper FRÅGA, slipper människor med låga krav och alldeles för stor egen bekvämlighet.Jag tycker om att bestämma.Det är ingen hemlighet.Ibland är det skönt att slippa, men ofta vill jag få bestämma själv. På jobbet, på fritiden, över mig och mitt.Jag är nog svår att leva med.Tur att jag har hittat prinsen som både kan sätta mig på plats när det behövs och vet att smeka mig medhårs när det behövs. Han är fantastisk!Nej usch vad tråkigt det är när flera människor i ens närhet på kortare tid gör en riktigt besviken.Jag är hemskt snäll och ger väldigt mycket till andra och jag är ofta alldeles för snäll, men aj vad ont det gör att bli besviken på någon.Syns jag inte eller?? Jag är värd mer.Blä. Tungt nu.Räkningar på över 10 000 bara för hästen denna månaden.Det är helt sjukt. Det tar aldrig slut.Veterinärräkningar. Hösilage, man köpte för fan för 4-5 tusen i sensomras för att slippa tänka på eller betala mer på hela säsongen men vips är man för snäll å ger bort några kilo, vips ska fler köpa in sig, vips måste man betala över 2 000 kr till?! Hur gick det till? Jag fattar inte... Hon äter mindre än någonsin, får ju inte i henne mer.Veterinärräkningarna var från 3 år tillbaka som de glömt bort, å kommer på att skicka precis just nu. Kul. Tack.Vet att det inte tar slut med dem, det kommer flera. När man minst anar det. Härligt.Jag ska lägga mig ner och dö nu.Å detta är fan ingen tyck-synd-om-mig-tråd för jag skiter i vad folk tycker! Jag skriver bara av mig.Besviken.

hohoo.Idag var jag tillbaka på jobbet efter att ha varit hemma 1,5 vecka förkyld. Är inte riktigt frisk och läkaren sjukskrev mig veckan ut, men det känns inte som om halsen och luftvägarna kommer bli bättre av att gå hemma, så jag gick till jobbet idag. Gick rätt så okej, men var trött som en gnu.Dock har denna dagen verkligen inte varit min dag.På förmiddagen råkade jag välta en dum rosa kaffekokare så att jag fick kokhett kaffesump över handleden, AAAAJ!Gjorde nåt så vansinnigt ont, blev ett hål på skinnet och duktigt skållad hud precis där man ska böja handleden/handen. Timmarna efteråt värkte det som om någon försökte gnaga i sig min arm, gjorde ont på ytan jag bränt, i hela handen, i hela armen och jag kunde knappt varken böja handleden eller lyfta nåt med handen.Efter jobbet susade jag ut till stallet med omlagd hand/handled och plockade in hästarna, fodrade och red ut med en kompis. Försökte korta upp tyglarna och jobba pållan lite, aaaaj handledsjäkeln kändes som om man stukat den.Så jag som skulle ridit stora dressyrfuxen idag, drillat lite dressyr i ridhuset, fick inse mina begränsningar och avstå. Typiskt! Förra gången jag skulle dressyra honom hade han sparkat sig själv i hagen och var lite oren. Suck.Dessutom trillade jag av igår! Var evigheter sedan sist.Jag hade först ridit ut en timme med stora fuxen och skulle bara skritta en mindre runda med egna hästen barbacka sittandes på ett löst schabrak. När vi skrittat 10 minuter bort blir hästrackarn rädd för tre hästar som släppts i en sommarhage hos grannen, naturligvis blir hon rädd för dem precis invid hagen, trots att jag såg dem klart och tydligt långt, långt innan på vägen dit. Flyktdjur?! Hur har de överlevt så här många år om de upptäcker "faror" så sent?! hmf!Hon gjorde iaf en blixsnabb 180-gradersvändning så hela jag och schabraket åkte på sniskan och fick inte tillbaka balansen så jag liksom gled av och landade på ryggen. Släppte tygeln för att inte rycka sönder munnen på henne och min kära lilla häst svarar med att GALOPPERA hela vägen hem! Utan mig.Hittade henne betandes nere vid hagarna, med ena benet intrasslat i tygeln och ett skumt ytligt "skrap-sår" på kinden, annars okej. Hoppade upp igen, red en vända till och sen hem igen med en ovanligt snäll och foglig häst, hon verkade rentav skamsen! Stod blixt stilla, även när matte fotograferade vilket hon alltid avskyr och går iväg, aldrig sett henne så lydig. Lite kul.Det var så snopet, har inte trillat av på hur länge sen som helst och pållan verkade blivit lika snopen hon!Ja å för att avsluta eländet lyckades jag ikväll när jag skulle ta av ridskorna med bedriften att SPARKA mig själv på smalbenet med den stenhårda bakkanten av klacken! ghaaaa, smärta!Det är synd om mig.Avslutar med ett par bilder på hur vår hall ser ut just nu!Syns det att vi renoverar??Första strykningen vitt är klar. Var en gammal skabbig mönstrad vit tapet där innan som sambon rivit/spacklat bort. Blir ljust i hallen, vitt och ljust beiget. Vi har rivit loss 2 garderober i ena delen av hallen som ska ut, man skymtar dem till höger på sista bilden. Kommer bli mycket större hall nu!

Hon är så jäkla underbar!!Min fantastiska lilla häst, hon lyckas ännu överraska och förundra mig. Hästrackarn har inte varit igång riktigt sedan november, tappat nästan 100 kg hull och muskler efter operationen i dec, skrittats sporadiskt några veckor med uppehåll för mugg och nu ridits lätt ca 2 veckor men vilat 3 dagar innan idag pga min förkylning, idag var kanske 6:e gången hon travas och vad? Jo hästrackarn är hur jäkla mjuk, trevlig och stabil att rida som helst!?!Hon är helt otrolig! Ännu tunn och omusklad, borde inte ha någon kondis alls, tappat så mkt vikt att sadeln ännu är för stor, men vilken känsla att rida!Hon kämpar, hon vill göra rätt, är lätt och fin i munnen, kommer till bra arbete i skritten där hon länger, sträcker ut och höjer ryggen, orkar Trampa i sidvärtesförflyttningar och samla sig kanon! Det är en sån jäkla fröjd och ära att rida den här hästen! Jag känner ingen lust att rida någon annan häst nånsin.Hon har blivit så enormt känslig och lyhörd på senaste åren!Dock ska jag rida en stor bjässe till fux fre och lör och ev ett smäckert fullblod några dagar i påsk, även om de inte kommer kännas som min pärla är det nyttigt och roligt på sitt sätt. Måste bara hitta knapparna på stora fuxen, han är mycket häst att rida ihop, stor gång och blir lätt tung och stum i handen om man inte får fram och ihop honom för säte och ben. Phu!Så nu gäller det bara att bli frisk, så jag får njuta mer av min pärla och orka rida herrn i helgen. Hostade som en tok efter ridpasset idag, nåt jäkla fel är det på mina luftvägar men jag har inte tid att vara sjuk mer. Håll tummarna att jag inte gör nåt värre...*kär i min skrutt*

Jag får nysattacker så jag gnyr, halsen kliar, slemmar, gör ont och känns liksom svullen så att det är svårt att andas.Jag hostar så tårarna kommer, får hostattacker som inte vill sluta. Å detta är bara början... Var sådan här för en dryg månad sedan också, den värsta förkylning jag haft och jag känner samma sak komma nu. SATAN! Jag har inte råd att vara sjuk mer, jag måste kunna jobba!Sist var jag sjuk i tre veckor, hostade så jag inte kunde sova om nätterna, det var förfärligt.Så därför gick jag till vårdcentralen idag, för att lungorna mina inte varit bra ända sedan första förkylningen. En stressad, flummig, förvirrad, ung AT-läkare med stora lockar åt alla håll lyssnade lite på mina lungor, tog sänkan och nåt halsprov, det visade ingenting.De tog också ett allergitest som det dröjer innan jag får svar på, om det inte är allergi blir jag allvarligt orolig och tänker skälla på vårdcentralen att ta fler test, så här har jag aldrig känt mig, otäckt när man inte kan andas ordentligt!Ännu värre med bemötandet man får på vårdcentralen, stackars de gamla eller allvarligt sjuka säger jag bara... sån stress, sånt slarv, förstår verkligen att mycket blir missat, helt sanslöst. Jag hann inte ens ställa alla mina frågor klart innan läkaren reste sig upp, öppnade dörren och avslutade samtalet, jag fick ställa sista frågan ute i hallen vid väntrummet...Han glömde också bort att skriva ut min sjukskrivning, som han 5 min tidigare sagt han skulle fixa, så jag fick gå tillbaka och påminna. Vetetusan om han kom ihåg att skriva ut mitt recept, är ju via internet så det märker jag väl först när jag är på apoteket. Jävla samhälle.Fick världens hjärtklappning och stress i magen av läkarens stress och hastande. Dessutom stack sköterskan mig så det gjorde jätteont när hon skulle ta blodprov! *gnällig*Nog om det.Det är väääldigt synd om mig iaf, måste nog ta hostmedicin ikväll som jag blir Hög på och så snurrar det konstigt om jag måste gå upp och kissa mitt i natten :pDessutom har jag ont i nacken som fan av allt ligga, sitta, ligga, vara stilla och dör snart av uttråkning!Phu, nu är jag klar!Nu kan jag få tillbaka lite perspektiv och tänka på de svältande barnen i Afrika, eller de som måste slitarbete med tunga hemska jobb för slavlön i andra delar av världen, medans jag faktiskt får pengar för att ligga hemma sjuk och har allt de ens drömmer om inom räckhåll.I'm a fucking bastard.

Jag är full av saker jag behöver skriva av mig om, men vet inte hur jag ska få ut det. Mycket i huvudet, många tankar, mycket oro, många kval, för många svåra val, för mycket längtan, för lite pengar.Men det kommer, inte ikväll dock.Istället bjuder jag på två bilder från lägenheten vår.Första bilden är FÖRE, som det såg ut vid köpet för ett halvår sedan. Andra bilden är EFTER, eller rättare sagt när färg och tapet var klar, men inte som det ser ut nu, men möbler, lister på plats, och den vackra ljushållaren på väggen. Det kortet har jag inte lyckats ta ännu och just nu är vardagsrummet fullt med prylar, skor, jackor osv från hallen och garderoberna där, för vi håller på att spackla hallen och slänga ut två garderober.Men vad tycks om skillnaden?

Ibland står allt helt stilla. Tankeverksamheten, initiativförmågan, intelligensen...Antingen är det för att jag är sömnig, genomförkyld eller nackens värk som domnar bort hjärnan, men det är lite läskigt när man bara kan stirra upp i taket och inte tänka, inte röra sig, ingenting.Jag tycker inte om när jag blir trött.Inte den tröttheten.Den tar kål på mig.Å den är så hemskt krävande att motverka.Måste sköta mig, röra mig lagom mycket, inte för mycket, inte för lite, inte för monotont, inte för tungt..Måste äta rätt mat, som ger energi i längden.Måste sova avslappnat 9-10 timmar, ej enbart på sidan.Måste få i mig alla vitaminer.Jag tycker inte om att vara förkyld jämt.Imorgon ska jag till läkaren och försöka få dem att göra ett allergitest. Jag vill inte vara allergisk! Men jag vill veta, för jag är förkyld så ofta.Det är svårt att vara eftertänksam och skriva tankfullt när ens tanke är i vakuum.

Jag avskydde det, när ordet och fenomenet först började bli känt.Avskyvärt fult, fantasilöst, segt som tuggummi i munnen.Blogg.Något med så avskyvärt fult namn måste jag tvärvägra!Det gick bra.Under några år.Tills idag. Tills jag kom på att mina ord snart går mig förlorade för alltid pga vanvård. Tills ikväll när jag låg på sängen med en penna i handen och papper framför mig och insåg att skriva tyvärr blivit mer krävande och arbetsamt i dess gamla traditionella form, än knappandes vid tangentbordet.Så jag får väl sålla mig till de enfaldiga efterföljarnas led, jag får vika mig, jag skaffar väl en sådan där satans BLOGG då!!!Kanske finns intentioner och ambitioner, kanske finns ingenting. Det blir som det blir, som livet i sig självt också brukar. Följ lusten och impulsiviteten så hamnar man där det är meningen att man ska hamna till slut. Det som är spännande är resan och hur målet kan ge en så mycket vishet när resan var så oviss och omtumlande.Kanske kommer mina mörkaste hemligheter avtäckas i denna blogg, kanske kommer struntprat och "allt-super-intressant-vardagsskit-jag-gjort-idag-skrivande" fylla denna sidan, kanske kommer jag dela med mig av bilder från renoverandet här hemma eller andra bilder av livet, vi får se.Ni är välkomna att läsa i vilket fall, den som så vill.Jag tänker mycket, välkommen in i mina tankars värld!