Intill min sida här i soffan ligger just nu en varm, mjuk, gosig, spinnande liten fläckig sötis och njuter. Jag killar henne på den vita magen med ena handen och under hakan. Denna lilla sötnos utvecklas fortfarande! Hon har ändå bott här ett år. Tösen som var så skygg i början. De första månaderna förstod hon inte alls nyttan med oss människor.

Numera ser man framsteg varje vecka, fortfarande. Hon är helt fantastisk. Häromdagen kom hon själv och kröp upp på Ziggys mage för första gången och ville kela! Denna katt går inte att beskriva i ord... Hon har ett sätt att kärleksbitas när hon myser, hon liksom smakar på en, mer suttar på händerna än biter.

Jag kan erkänna att jag inte tyckte så värst mycket om henne i början. Hon kändes så opersonlig. Hon kändes som en vild själ som aldrig skulle självmant söka sig till oss för kärlek. Det har gått långsamt, men oj så fel jag hade. Hennes personlighet har sakta vuxit fram och totalt förtrollat mig. Jag älskar alla mina katter på olika sätt. Det är så roligt med denna tjejen hur min syn på henne förändrats så totalt. Hon har vissa dagar när hon förföljer en hela dagen, gud vad man skrattar. Till och med på toaletten ska hon följa med. En gång vaknade jag utav att hon lagt sig på mitt bröst och låg och stirrade på mig. Med sin lilla, lilla rosa näsa som rör sig nästan lika mycket som ett marsvins haha.

Älskade lilla hjärtat.

Tur att du inte blev avlivad!
Det ska bli spännande att fortsätta följa utvecklingen och framstegen under de åren som kommer.

Gud vad jag älskar mina små gryn!

Hu så trött jag är.
Idag har jag hunnit med massor, eller ingenting.
Det finns alltid mer jag vill hinna med.

Jag har bla varit och fikat på gamla jobbet, åååh vad jag saknar det! De bjöd på smörgåstårta och vi pratade, skrattade och hade mysigt som förr. Jag kelade sedan katter, nya som gamla och insåg att det där stället känns som ett andra hem i hjärtat... Livet är inte rättvist.

Jag skulle egentligen lagt upp foton nu på inredningsblogg på vad jag och sambon ägnat de senaste 2 dygnen åt att pula med, men jag sitter vid fel dator och kan inte lägga in fotona på denna. Ja, min gamla dator lever!! Minns inte om jag har nämnt det. Tillfälligt iallafall. Den är lagad med en papperslapp... Men den har fungerat i en vecka ungefär nu! Lycka :)

Jag är lite nöjd med mig själv faktiskt, har gjort många riktiga fynd denna veckan. Det är alltid kul! Kan bli lite utav en utmaning också. Som det mycket snygga tyget mamma köpte på Ikea häromdagen för 9 kr/meter! Det passade tyvärr inte in i min lägenhet, men hon hade ett rum där det mönstret och de färgerna passar perfekt. DET är ett kap.

Jag har fått dille på grönt!
Alltid haft svårt för grönt, men i år har nåt ändrats.
Jag har fått tokdille ;) Det är nog längtan till våren och växande grönska som är orsaken.... men, me love!
Grönt och vitt är så vackert ihop :D
Symaskinen ska fram...

För ett år sedan skrev jag ett inlägg som döptes Längtan till färgerna.
Den längtan börjar komma samma tid i år märker jag.

Nu är jag evinnerligt trött på lera, regn, slask, mörker, färglöst, dött och sollösa dagar. Den här tiden är inte rolig, jag som annars älskar årstidernas skiftningar. Men denna tiden är endast en väntan, väntan på ljuset, livet och färgerna...



...och med dem även livsenergin.

Denna idag är tung. 4 timmars sömn, stelfrusen tills kroppen blivit en enda stor spänning, sinnet tungt, tröttheten så stor att hjärnan känns onykter.


Lördag och fredag var desto varmare.
Inombords.

En vän som jag inte sett på minst 4 år, träffade mig på en mysig fika i fredags. Livet är märkligt, hur man kan trampa iväg så långt ifrån varandra ibland, men plötsligt möts stigarna igen. Det känns då antingen som om livet format oss båda till helt andra människor, eller så känns det som om tiden stått still. När det sistnämnda inträffar så tror jag att det betyder att man fortfarande är på samma nivå mentalt och personligt, inte att man stått still alla åren utan att man har utvecklats åt samma håll. Då kan vänskapen blomma precis lika fint som förr, oavsett vilka stigar och upplevelser livet tagit oss på sedan sist. 
Det var mycket roligt att träffa henne igen.

En underbar och duktig vän som tagit sjuksköterske- examen firades igår kväll och föregående del utav lördagen var jag i Växjö med såna där vänner som hjärtat blir varmt av varje gång man ses.

En annan vän verkar ha haft en tung dag idag, henne har jag tänkt på hela kvällen efter vårt tfn-samtal. En person som jag har sett upp till och tyckt om från första gången jag träffade henne, för ca 13 år sedan.

Det känns inte svårt att inse att jag är lyckligt lottad.
Omgiven av mycket kärlek och fin vänskap.

Ni är färgerna i mitt liv, året om :)

Inspirerad av de två duktiga kockarna Jenny och Emil så lagade jag bröllopskyckling ikväll åt mig och sambon. Men givetvis med quornfilé istället för kyckling till mig. Till detta serverades klyftpotatis och morotsklyftor som varit i ugnen tillsammans med en god sås och en ljuvlig fetaostsallad.


(ursäkta suddigt mobilfoto)


Ett mycket gott vitt vin drack vi till maten och senare blir det lite efterrätt.

Festonsdag helt enkelt! Det är inte ofta jag är duktig och ställer till med sådant här gott en vanlig onsdag. Tack Jenny och Emil för att ni lagade detta smaskiga i lördags när jag bodde hos er! Det är så mysigt att vara hos er, tack för att jag fått bo hos er.

Nu ska jag se färdigt filmen, mysa med sambon och njuta lite efterrätt.
De flesta kvällar framöver blir det bara pluggande nämnligen.

Förresten ganska komiskt att jag lagade bröllopskyckling idag, med tanke på gårdagens brudklänningstema, men nej, jag ska inte gifta mig.

Få saker är så vackert som brudklänningar.

Idag har jag varit med som smakråd och fotograf åt tre blivande brudar som provade klänningar i flera timmar. Det var första gången jag satt min fot i en sådan butik tror jag och det var mycket roligt att se dem stråla i praktfulla klänningar.



Ni var så vackra!

Två utav mina absolut bästa vänner ska stå brud inom en snar framtid, hur ska jag kunna hålla tårarna borta? :) Tycker så hemskt mycket om er!

Ni är verkligen vackra.

Så mycket ord och tankar, så svårt att få ut det i text.

Helt otrolig tid jag upplever i mitt liv just nu.

Omtumlande.

Fantastiskt.

Obeskrivbart jobbigt och tungt.

Slits mellan största lycka och elände.

Passion.

Ambition.

Frustration och inspiration på samma gång.

En helt otrolig tid :)

Små stunder av känslan att jag verkligen kan uppnå precis vad som helst, bara jag Kämpar. Att verkligen känna att det är möjligt är den största frihet man kan känna!

Ur allting negativt kan man finna någonting positivt.
Ur misstag kan man finna lärdomar.
Sann styrka består i att låta sig själv misslyckas ibland och att ändå orka vända det till något bra.

Det har jag inte kunnat.
När jag har misslyckats har jag krossat mig själv i fallet.

Det ska jag ändra på.
Denna veckan kommer jag att misslyckas, ångesten kommer värka i kropp och själ. Jag skulle kunna banna mig själv till självförakt, erkänna mig misslyckad och ge upp.
Det tänker jag inte göra denna gång. Jag tänker må skit i min ångest men jag tänker se den som en läxa, min lärdom i livet, en utmaning att förändras.

Jag kan.
Jag vill.
Jag ska.

Jag vill verkligen det här.
Jag älskar verkligen det här.

Det här är min chans till Livet.

Nu åker jag till Göteborg igen för resten utav veckan!
En ny spännande, intensiv och sprängfylld vecka.
Underbart men otroligt kraftuttömmande.

Trött.
Rastlös.
Ont.
Missnöjd?

Jag är inte så förtjust i layouten på denna blogg längre...