Är det inte fascinerande?

I dagens samhälle med allt högre krav på resultat, produktion, effektivitet är den egna kroppen något som kommer i sista hand, den tar vi för givet att den ska fungera. Vi kan lägga tid på att svälta den eller pumpa den om vi tycker oss behöva imponera på omgivningen med en snygg utsida, men i övrigt tycker vi att den minsann ska klara sig själv.

När vi sedan får ont av våra stressfyllda eller monotont tunga jobb finns det ju alltid en uppsjö av tusentals olika smärtstillande piller, gelér eller det senaste; Eeze-spray, den är så smart att den går genom huden och söker upp smärtan och eliminierar den! Wow, det är ju fantastiskt.
Det är så fantastiskt att det är det enda våra kära läkare kan rekommendera.

I Sverige här gnäller vi inte över lite ont i kroppen, nähedu, vi kämpar minsann på, precis som vi alltid säger "Det är bara bra!" varje gång någon frågar hur vi mår. Kroppen den ska fungera, lyda och inte gnälla. Gör den det så straffar vi den genom att kräva ännu mer av den.
Det är något ärofyllt i att kämpa med smärta utan att gnälla och socialt oaccepterat att be folk om hjälp. Sånt gör inte vi svenskar, be om hjälp? Nej usch vi vill inte vara någon annan till besvär eller komma andra allt för nära, usch så obehagligt. 
Har man oturen att få en kropp som är så jäkla klen att den till slut går sönder, då ser samhället på dig med hårda, dömande ögon för du är troligen bara LAT och ute efter gratis pengar från försäkringskassan så du slipper dra ditt strå till lasset som alla oss andra.
Så måste det vara. För inte ser du mig gnälla?!

Sedan snart 2 månader tillbaka bor det två söta små katter hos oss.
De är här för att stanna för gott och vi köpte dem ifrån kattföreningen KattKommando Syd. http://www.kks.nu

De har inte haft det så lätt, förra sommaren hittades en liten honkatt med 3 nyfödda kattungar dumpade i skogen och uttorkade i hettan. Damen som hittade dem tog med de 4 katterna hem, ringde KKS och bad dem försöka ordna ett nytt hem, men att de kunde bo hos henne tills dess.
Då det finns hundratusentals katter utan hem i Sverige, hittade tyvärr inte KKS nåt nytt hem åt dem och tiden gick. Men, man trodde ju att de ändå hade ett bra hem hos damen så länge.

Efter nästan ett års tid ringde damen KKS och behövde nån som kunde ta katterna 5 dgr då hon skulle resa bort. Ett rum hos en KKS-aktiv ordnades, ett rum räckte ju åt 4 katter om det bara är för några dagar tänkte hon.
Men när katterna kom var det något som inte stämde....
De var mycket små till växten, helt apatiska och stank kiss.
Då kom det fram att damen hade haft kattmamman och hennes 3 nu nästan vuxna kattungar instängda på en liten toalett utan ens ett fönster under hela denna tiden, med endast en kattlåda :(
De var så apatiska att om hon lyfte en katt från golvet och satte ner den en bit bort, satt katten bara kvar där hon satte ned den.

Damen gick sedan under jorden, men tjejen som skulle haft katterna i 5 dagar hade redan fullt med andra katter, så de 4 katterna fick bo i tvättstugan så länge. Men hon ville snabbt få ett riktigt hem åt dem, så annons lades på hemsidan, vilken vi läste och the rest is history.

Vi köpte kattmamman, Laika och ena dottern, Tilde.
De andra två döttrarna fick tillsammans åka till ett stödhem i Gbg, hoppas att de också får ett permanent hem snart.

Laika är till vänster och Tilde till höger.


Första veckan var nog hemsk för dem, katterna var nog chockade över både miljöbytet och att skiljas åt, även om de ändå skiljdes 2 och 2.

Men nu har de funnit sig, tagit över sitt hem som en katt bör och blivit riktigt tuffa! Lite mer självförtroende kommer nog med mer tid, men de är tillfreds, glada och busiga nu. Leker som om de aldrig lekt förr, äter med enorm aptit och älskar att ligga på vår säng och kela med oss! De spinner, njuter och gosar.


Laika busar.

Laika är nog den minsta vuxna katt jag träffat. Jätteliten. När hon kom hit vägde hon bara 2,5 kg men nu har hon gått upp nästan ett kilo utan att hon ser det minsta tjock ut. Jag misstänker att hon var en ung mamma, säkert inte ens året fylld när damen hittade henne, eftersom hon inte har växt mer.



Tilde var ungefär lika liten vid ankomsten, men med större huvud och längre kropp och som jag misstänkte har hon växt rejält och kommer säkert växa ännu mer, hon äter som en häst!

Tilde inpå livet.


Laika är den tuffaste, keligaste, som man kan göra vad som helst med, Tilde är mest lekfull men mer reserverad och blyg, men vill så gärna ha kontakt och ääälskar att bli klappad.

Tilde

De är så tacksamma katter, så nöjda med minsta lilla. De väcker oss aldrig om morgonen ifall vi tar sovmorgon och katterna inte får sin burkmat kl 06 som på vardagarna, nej de sover tyst och snällt tills vi gått upp. De "pratar" med oss och svarar när vi pratar, kommer när man ropar (!) och vill vara med på allt, se allt, titta på allt, de är nyfikna med livsaptit igen!




Det är en gåva att kunna få hjälpa.

Sug åt er.
Höstens energi!
Imorse började jag dagen med en långpromenad ute i höstsolen och den friska luften. Underbart! Behöver komma ut mer, min kropp blir så lösgjord och skön av det. Fyllde lungorna med energi, själen med ny kraft.
Här är några av alla foton jag tog, kommentera gärna.
Ser någon vad första bilden föreställer förresten? *fniss*






Fullt med barr på cykelvägen! Stora högar överallt.
Vackert. Påminner mig om när jag var liten, vet inte riktigt varför.


Det känns som att jag står still just nu, i språng att ta för mig av det vackra, starka, bygga mig själv, kräver mycket ork men kan ge hur mycket som helst! Vad väntar jag på? Varför tar jag inte språnget?



Värme. Älskar hösten!





Jag kunde inte låta bli att skratta till och ta fram kameran igen, när jag på hemvägen nästan framme hemma, fick syn på en charmig gammal sko ståendes ensam mitt på en gräsmatta "mitt i språnget" så att säga....
Väldigt träffande bild för mig själv just nu.
Började sjunga på These shoes are made for walking uti mitt huvud...