En sommarkväll i augusti var Hanna med sambo på Svinö, obebodda stora ön vid Ölandsbrons fäste och motionerade deras hund. Då såg de en katt vid rastplatsen sitta och äta rester ur en gammal slängd McDonaldspåse. Hanna tyckte så synd om katten så hon åkte och köpte en burk kattmat och gav honom. Om de stod 20-30 meter bort vågade han äta, annars blev han för rädd.

Hanna engagerade mig i katten, och tillsammans turades vi om att sätta ut mat åt honom under ca 2 månaders tid. Under denna tid såg jag själv katten EN gång, han höll sig mest undan, rädd och skygg.

Vi trodde att katten måste ha blivit helt förvildad, kanske född ute? och tyckte att det är bättre att försöka få honom infångad och avlivad, än att han ska svälta ihjäl därute. Vi ringde katthemmet här i stan som berättade att Svinö är stans största dumpningsställe för katter :( Det såg så mörkt ut, vem kan tänkas vilja öppna sitt hem för en katt som är så otroligt rädd för människor att han inte ens vågar sig närmare än 20 meter? Ens när man kommer med mat...

Men så la jag ut en tråd på ett kattforum, som ett sista försök att se om det ändå kan finnas ett hem åt en sådan här katt, för varken Hanna eller jag kunde ta in honom. Vi fick svar. En underbar kvinna med hus på landet, en riktig kattvän, kunde öppna sitt hem för denna katt. Wow! Det finns hopp!

Vi fick låna en kattfälla utav katthemmet här i stan (Djurhemmet Skälby) vänligt nog och förra veckan började vi infångningsförsöken.


Efter en galen kväll med hotfulla bilförare, förföljelse och troligen att vi stört fel personer nere på ön, kom fällan ut på tisdagen. Onsdagen. Torsdagen, först nu gick fällan äntligen igen med en katt inuti!! Efter dagar och kvällar av vaktande och kollande utav fällan hade vi honom!! 8 november torsdag kväll. Katten fick komma hem till mig för att tillbringa några dygn på min toalett var tanken, innan avresa till nya hemmet skulle ske. Vi var rädda att han skulle vara för vild för att hantera, att avliva skulle vara bättre....

Men där satt han.


Inget fräsande, ingen panik, ingen livrädd katt. Bara ett litet morr, inget mer. Han släpptes ut i badrummet och la sig i en transportbur jag hade satt bakom tvättmaskin, ett bra tillhåll för att gömma sig.

Där låg han hela kvällen och hela fredag dag. På eftermiddagen/kvällen åkte jag till hästen och på vägen hem fick jag ett MMS från sambon som kommit hem från jobbet nyss. En bild på katten. Framför tvättmaskinen, ätandes mat!!
Jag och Hanna hade försökt locka ut honom ur trasnportburen hela dagen med mat, utan framgång. WOW, tänkte jag, fick han katten att våga gå ut!?


Fick ett till MMS. Nu sitter sambon på golvet bredvid katten och KLAPPAR honom??! Men jösses, vad har du gjort med den där livrädda katten??


Ett tredje MMS. Katten sitter i sambons knä!! :O
Nu fick jag bråttom hem! Är detta möjligt????!



När sambon kom in i badrummet med mat hade katten suttit ovanpå tvättmaskinen och fräste och morrade som sjutton och sprang fort som sjutton in i sitt gömställe i transportburen. Ziggy tog det lilla lugna och satte sig helt enkelt 1 m framför buren och bara satt där. Efter 20 minuter kom katten försiktigt ut, kände väl matdoften, nosade på ett finger och började kela!!



Det visade sig snabbt att katten vi trodde var helt förvildad, bara varit hemskt rädd ute på ön. Han har definitivt haft ett hem en gång i tiden och varit tamkatt, men troligen blivit utkastad :(  Vilken chock! Tänk om vi hade låtit avliva honom direkt??! *ångest* De flesta människor hade, om de sett honom i sitt livrädda tillstånd ute på ön, sagt "en vildkatt, den går inte att ha inomhus! bara att skjuta!" Katthemmet trodde aldrig han skulle gå att få tam, ville först att kommunjägaren skulle fångat honom. De ser säkerligen mycket skit, men det var skönt att de hade fel ;)

Men den här katten så tillgiven och tam att han vill sitta i knäet hela tiden, ääälskar att bli klappad, går med på allt, njuter av att bli kliad och klappad på magen, jamar ledset när man lämnar hans rum, för han vill vara med oss hela tiden! När man har honom i famnen och han ligger och spinner med magen i vädret och man klappat honom en stund tar han sin lilla tass, sträcker ut benet och klappar ömt och försiktigt en gång på min kind. Samtidigt som han tittar mig rakt in i ögonen. Det är hans sätt att ge tillbaka. Helt otrolig katt.




Igår var vi till veterinären för att kastrera, vaccinera och ID-märka honom. Det fantastiska forum där vi hittade ett hem åt katten, startade en insamling för att vi skulle kunna genomföra detta, för varken Hanna eller jag hade råd just nu, urfattiga.

Hans mask i magen hade jag behandlat, pälsen hade vi tvättat en gång genom en välbehövlig dusch av herrn, men en kal fläck på svansen behövde kollas upp. Där hittade veterinären en bitskada! En infekterad bitskada med var under huden. De fick dränera och rengöra när han ändå var sövd för kastreringen, för det var så ömt. Om detta inte hade gjorts och infektionen fått fortsätta, trodde veterinären att svansen hade behövts amputera i framtiden. Troligen blev han biten bara några dagar innan infångandet! Tala om tur. Tänk att vi fick in honom i rättan tid, och 2 dagar innan snön kom!

Nu är han vaccinerad, ID-märkt, kastrerad, tagit urinprov (negativt) och fått en tratt för att inte slicka på svanssåret, som jag ska tvätta noga varje dag och försöka få ut var, och som han ska äta antibiotika och smärtstillande för i 7 dagar. Ingen öronskabb, jättefina tänder och gissningsvis 3-4 år (max 2 år, absolut inte äldre än 8 år).




Tror ni att man kan släppa taget om en sådan här katt?
Nej, bara våra honkatter godkänner honom, så får han stanna. Han är extremt rumsren, längtar inte ut, behöver inte stora ytor, är tacksam bara han får värme, kärlek och massa gosande.

Tänk att den här katten för bara en dryg vecka sedan satt ute på en ö och frös, utan mat eller värme och vågade inte sig närmare en människa än 20 meter. Vad har hänt i hans förflutna egentligen.... :(



Nu får han ett gott liv, för resten av hans liv.
Vilken katt!

Sajten där vi fick peppning, goda råd, hittade ett hem åt katten och där de så godhjärtat samlade in pengar till denna lille katt, och tillsammans försöker hjälpa alla hemlösa katter i Sverige heter
http://hittekatter.ifokus.se/
Här sätter man fokus på alla hemlösa katter som idag är ca 100 000 i Sverige och bilvit vårt största djurskyddsproblem. Här finns otroliga djurvänner som med mottot "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" hjälps åt att försöka förändra situtionen och höja kattens status.

Där kan du läsa om hur vi egentligen tar hand om våra katter i detta landet.
Å hjälpa till lite du med.
Besök sidan!