Nu är det juni 2009.
Förra månaden var det maj.
I maj skrev jag inte ett enda inlägg i denna bloggen.

Inte sedan juli 2007 har jag under en hel månad inte skrivit ett enda inlägg.
Vad beror det på?

Att jag inte har nåt att skriva?
Inte funderat så mycket?
Att inget hänt i mitt liv som jag behöver skriva om?

Tvärtom.
Precis tvärtom.

Å trots att jag är sur på att man måste betala för att lägga upp fler än 100 foton på denna blogg, så trivs jag här. Jag gillar layouten, gillar att jag har skrivit här i flera år. Den känns personlig. Min.

Men det är också problemet.
Det blir lite för personligt.
Kanske läser Ingen här.
Kanske läser fel personer här, vad vet jag?

Jag har så mycket tankar att lufta som inte är till för alla att läsa.
Men som behöver ut i skrift, som en terapi, för mig själv.
Å eftersom jag numera, som flitig student, skriver så himla mycket för hand så är det skönt att skriva på datorn som omväxling, tenardelen på vänster tumme kommer nog vara utsliten nog ändå vid pensionsdags. Ja, i mitt framtida yrke brukar inte kroppen ta så mycket stryk, utom just kring tummen, särskilt långt ned.

Så att skriva på datorn är nog en nyttig omväxling för kroppen.
För man ska tänka på kroppen.

Ju mer jag lär mig om kroppen, desto mer förvånas jag över vårt samhälle, vår livsstil, vårt förhållande till våra kroppar. Men också över att så många människor särskiljer på själ och kropp. Som om vi bara vore väloljade maskiner som dessutom inte behöver vårdas om, de bara ska fungera. Om de sen går sönder så är vi missnöjda, vill att kirurgen ska "fixa en ny del" som om våra kroppar var en bilmotor.

Det finns forskning kring smärta som visat att om någon bara säger, nu ska jag sticka dig med en nål här, så sätts processer i kroppen, hjärnan, igång utan att någon ens stuckit oss. Immunförsvaret rustar upp, smärtsignaler registreras i hjärnan.

BARA UTAV TANKEN.

Snacka om placeboeffekt. Hur vi mår inombords påverkar så uppenbart hur kroppen mår, men hur ofta börjar vi fråga oss vad som är fel inombords när vi får fysisk smärta? Det finns även forskning som visar att stress kan orsaka hjärt och kärlsjukdomar lika mycket som fel kost och rökning. Om dåligt mående kan orsaka sjukdomar, vad kan då välmående inombords skapa?

Men inte bara det.
Samhället och den allmänna inställningen till smärta och hur kroppen fungerar. Vår stora brist på kunskap om hur allt i kroppen faktiskt samverkar. Som reklamen på TV -om du vet vart du har ont, varför behandla hela kroppen? -och så vill de att man stryker på smärtstillande kräm på huden ovanpå där man har ont, istället för att ta en tablett. Det är så galet att jag blir ledsen i själen. Båda sakerna. Smärta finns där utav en orsak. Det är kroppens sätt att tala om att något är fel. Det ska inte sättas munkavel på! Varken genom salva eller tablett. Klart man ska ta nåt om ingen annan hjälp finns, men varför är inte första tanken hos oss, oj det gör ont här, VARFÖR gör det ont? Inte bara, hur gör jag för att snabbast dämpa smärtan?

Samt att hela kroppen är ju en enhet!
Precis som vi har ett blodsystem, ett nervsystem, ett lymfsystem så samverkar allt i kroppen som ett system. Vi är levande helheter, inte delar i en bilmotor. Precis som att ont i vänster arm kan tyda på hjärtattack, det vet de flesta, så kan alla möjliga symptom i kroppen ha andra orsaker än just där symptomet gör ont.

Varför får vi smärta i vänster arm vid en hjärtattack? Jo för att huden i armen försörjs utav samma nerv som hjärtat, uppifrån hjärnan. Så hjärnan tolkar ibland fel. Utav 10 000 gånger som en signal om smärta sänds till hjärnan via just den nerven, så kanske 1 gång är en signal ifrån hjärtat och övriga 9 999 gånger är från armens hud. Hjärnan sorterar, den kan inte lyssna på, utvärdera och funderar över varje liten signal som kommer hela tiden. Därför kan hjärnan tro att det är armens hud som smärtar, när det är hjärtat som smärtar! Så fungerar hela kroppen, nerverna i hjärnan får signaler från flera områden och tex smärta vid axeln kan egentligen vara smärta i magområdet. Allt hänger ihop.

Som när min ömma punkt i ena hälen berodde på att ett ligament vid knäet var överansträngt, trots att knäet inte hade börjat göra ont än. Det är ofta som orsaken är tyst, men symptomet finns någon annanstans i kroppen, skrikandes. Varför ser vi inte våra kroppar som system, samband, istället för att dela upp dem i delar som inte skulle ha något med varandra att göra?

Hm, ja, det här ämnet väcker många tankar.
Kroppskännedom.
Lyssna på sin kropp.

Många andra tankar, mer privata, rasslar runt i mig jämt nu.
Vilse.
Obalans.

De vill jag dock inte skriva om här.

 

Jeanette

3 juni 2009 08:35

Åh jag har saknat inlägg från dig här! Var alldeles för länge sen!

Kom med över till Wordpress.com annars? Där kan du ju lösenordsskydda dina inlägg som du vill att bara några eller bara du själv ska kunna läsa? ;)

Kroppen är helt fantastikt! Känner mig mycket bättre i hela kroppen (förutom nacken..) nu när jag börjat träna! Var nog inte en dag för sent ;) Du får komma och träna med mig snart!!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kanske är det enbart nyhetens behag, kanske blir det den nya för gott.Den här, mina tankars blogg, har med en stor sorg i hjärtat flyttat. ...

TröttTröttareUtmattadI onsdags förra veckan så jobbade jag ju första gången på nya jobbet. Ett kvällspass. Dagen efter, på torsdagen, så åkte jag till Göteborg och sedan har vi haft skola fre, lör, sön, mån och tisdag i basmedicin. Dvs föreläsningar ...

Pust.Helt slut.Första dagen på ett nytt jobb är alltid tuff!Alla intryck, lite anspänning, viljan att göra ett gott intryck, minnas all information man bombarderas med, vara med överallt för att se och lära så mycket som möjligt på kortaste möjliga t...

Jag måste erkänna.Du gör mig helt knäsvag Alecia!Drömmande blick, knäsvag och lite småkär.Om jag fick byta röst, skulle jag vilja ha hennes.Jag pratar alltså om Pink. Närmare bestämt om hennes senaste album Funhouse. I synnerhet om låten "I don't...

Nu har jag läst en massa utav mina gamla inlägg här.Roligt :)Speciellt de som handlar om skolan!När helst jag är lite nere, så kan jag läsa de inlägg jag skrivit direkt efter en vecka på skolan och bara le. Inspirationen, energin jag får när jag är d...