Nu har jag grunnat, funderat, läst ett stort antal tidningar, besökt affärer och surfat runt på otaliga hemsidor i jakt på tips och idéer till vår stora balkong-makeover. Det är skitkul!

Jag har planterat en del fröer redan, satt ut penséer som får värma upp balkongen tills projektet sätter igång, och har idag inhandlat fler fröer som ska komma i jord strax. Jag vet hur jag vill ha det nu. Sambon har lite tankar och idéer också förstås men jag står för blomintresset här, så jag tänker nog lite mer på balkongen. Åh vill sätta igång NU, men plånboken godkänner inte det, jag får snällt vänta tills slutet på maj eller mitten på juni, beror lite på sambons nya jobb.

Hur som helst.
Balkongen ska bli allt vad den inte är nu.
Den ska bli inbjudande, ombonad, mysig, enormt grönskande, insynsskyddad, kattvänlig och en plats man vill tillbringa många timmar på. Det ska inte bara bli en innätad balkong med katthyllor, trägolv och nåt klösträd. Det ska inte bara vara katternas balkong. Den ska vara min med!!
Jag tänker romantisk stil.
Jag tänker vitt möter mörkt, varmrött trä, -möter starkt gröna blad.
Jag tänker ljuslyktor, klätterväxter, amplar, hyllor fulla med växter, vita möbler med snygga tyger och dynor, lerkrukor och blomlådor överfulla med blomster och förstås ett par hyllor med mjuka dynor som spaningsplats för katterna. Färgen på trallen på golvet vill vi båda ha i en båtlackinspirerad ton, mörkt, fylligt och varmt i tonen, hemmagjort inte färdigköpta små fyrkanter. Det ska finnas plats att sitta och äta eller njuta lite sol, men också förvaringsplats för överblivna krukor, jordpåsar, handskar och dylikt gärna i kombination med ett litet planteringsbord.
Tex så här;


Det ska finnas massor av blomster, men även gröna växter och en del ätbart hoppas jag odla på balkongen. Målet är att få balkongen att kännas dubbelt så stor genom smart planering och förvaring och att odla på höjden. En betongborr kommer behöva inhandlas med andra ord...

Det kliar i fingrarna!
Det ska svämma över utav blommor hoppas jag!

Vår och värme.
Denna helg har solen värmt, himlen varit blå och våren visat sin finaste sida. Människor, fler än man ens trott det fanns, kryper fram ur sina fårskinnstofflor, lämnar sin uppvärmda plats i schäslongsoffan och ger sig ut  i jakten på solstrålar. Så även jag. Solen gör gott ända in i själen.
Ibland känns det som om jag är som en solcellslampa, ju mer solstrålar som träffar mig desto mer kan jag lysa!

Jag tycker om att vara utomhus.
I helgen har jag hunnit en del utöver min soljakt och slött, skönt laddande utav batterer; jag har tvättat hela min hästtransport nogrannt både utvändigt och invändigt. Jag har tvättat, diskat och dammsugit trots det fina vädret. Jag har varit på utflykt på Öland, jag har handlat penséer och planterat både dem och en massa fröer och vi har städat fint på balkongen. Tilde har varit ute på selpromenad både lördag och söndag och vi tvåbenta har också gått promenader i det härliga vädret. Vi har även ritat, planerat och kollat priser i butiker inför vår renovering eller makeover utav balkongen som kommer att ske i juni. Jag har borstat bort massa vinterpäls på hästen som gått utan täcke hela helgen och solat näsan min medans hon fått beta grönt.
Det har varit en bra helg!

Långsam.
Jag förefaller visst vara långsam.
Jag har kanske alltid varit långsam?
Ja, jag föddes nog långsam eftersom jag vet att jag tog många, många timmar på mig att komma ut.
Men jag kan bara vara mig själv, ingen annan.
Jag kan bara vara den jag är och jag gör alltid mitt bästa, i mitt eget tempo.
Räcker inte det?
Varför ska man alltid stressa, skynda, leva på maxgränsen?
Varför ska allting alltid gå så jävla fort?
Jag är väl långsam.
Vissa saker kan man aldrig ändra på. Ta mig för den jag är.

Jag ska bli min egen.
Längtar.
Bestämma själv.

Min puls är inte vad den borde.
Jag kan Känna att den är för hög!
Sluta stressa mig, sluta pressa mig, sluta ställ orimliga krav på mig.
Jag är orolig för mitt hjärta.
Jag ska be läkaren ta blodtrycket när jag får en tid. Sist, för halvåret sedan så var trycket på gränsen till för högt, det har aldrig legat högt förr.
Häromkvällen när jag gjorde mina stretchingsövningar kände jag hur hjärtat rusade, jätteläskigt. Jag borde verkligen ringa och boka en tid. Nu.
Säkert de jäkla p-pillernas fel. Har känt så här till och från sedan jag fick dem. Är riktigt skönt att motionera så pulsen ökar, för då känns det legitimt, som en tillåten och nyttig pulsökning. Vill motionera mera.
Men det bor en sådan enorm trötthet i mig. Det kan väl inte bara vara pga jobbet? Kroppen min är så trött, så trött.


Beslutsångest.
Det är nu eller aldrig.
Hur fattar man beslut som är så stora?

Jag är så trött.
Men jag är nyss hemkommen ifrån jobbet och ska till hästen strax, för att därefter ta en lång dusch, göra mig fin och sedan ska jag och sambon till två kompisar och laga mat och dricka vin. Jätteroligt, men den dumma tröttheten lämnar endast en önskan om att sova, sova och sova än mer.

Hoppas det blir sol i helgen.
Då ska jag bara insuga energi intill en husvägg ute i solen. Ladda mina batterier, hämta kraft, ork och leenden. För livet är bra fantastiskt egentligen, bara batterierna fungerar.