Ikväll skulle jag åka till hästen min för en ridtur i sköna svala kvällsluften.
Men jag kom inte så långt. Jag kom inte ens ifrån parkeringen för ute på min lilla gata, in my hood, stod det 5 brandbilar, 3 polisbilar, 2 brandchefsbilar och en ambulans! Det gick liksom inte ens att komma ut från parkeringen.

Så jag traskade bort till centrumet för all action där de mest påklädda brandmännen rullade med sina slangar, det var väl sammanlagt ca 30 brandmän på plats. Lite smått chockad föreställde jag  mig att det skulle vara en större brand eller någon gas inblandad. Bondade lite med några grannar och fick veta att det bara var en knarkarsnubbe som bor i ett litet hus på andra sidan min gata som blivit lite för hög och tänt på sin kåk.

Mitt annars så lugna hood med söta pensionärer och blomrika balkonger var riktigt actionfyllt ikväll!

Oj över en månad sedan jag skrev sist. Det var märkligt.
Haft mycket tankar men inte allt man vill skriva här heller, men varit mycket tankar och ångest inför hösten. Hur, när och vad jag ska göra. I höst, i framtiden, i livet. Gällande utbildning och jobb, drömmar, trygghet, mod och rädsla. Det är så svårt.

Eller egentligen vet jag vad jag vill, vad min dröm är, men sedan vet jag inte om det kommer hålla ekonomiskt. Starta eget företag är verkligen inte det lättaste i 30-årsåldern. Tänk om jag blir sjuk, tänk om nåt händer nacken? Hur fungerar det med ersättning om man ska vara mammaledig som egen företagare? Men jag vill så gärna, tänk att få hjälpa människor och djur. Verkligen hjälpa. Men jag vill också ha en god ekonomi, jag vill inte behöva vända på varenda krona hela livet och ständigt oroa sig för om en oväntad utgift skulle dyka upp och man inte har råd. Usch avskyr när pengar styr livet! Jag behöver inte leva ett lyxliv och få ut 50 papp, men jag vill ha en marginal, kunna unna mig saker ibland, kunna ha hästar som ju är ett dyrt intresse, kunna resa lite, kunna köpa den plats på jorden som jag mår bäst av att bo på...

Jag hade mer än gärna utbildat mig till veterinär, om det varit mer mänskligt att komma in på den utbildningen. Jag tror att jag hade blivit en bra veterinär, tänk att få arbeta så nära djuren varje dag. Men det är uteslutet. Djursjukvårdare är inte värt mödan, de får ut en sån skitlön att 2 års studielån och flytt till Skara känns löjligt, dessutom måste man ha minst 6 månaders heltidpraktik innan, dvs ha råd att gratisjobba ett halvår för att ens få söka... galenskap.
Alla andra vägar jag funderar på känns inte rätt, inspirerande, tillräckliga.
Jag skulle hellre välja en utbildning där man både kan få anställning och starta eget, men jag ser bara inte hur. Om ändå inte pengar styrde världen så..... :( Jag är livrädd.


Men blä!!!!
Åt en smörgås, från en limpa som kändes ganska färsk, mjuk och god.
Skulle ta en skiva till, upptäcker MÖGEL i andra änden.
Så nu mår jag illa, förmodligen psykiskt eftersom jag inte kände något innan jag såg möglet, men ändå. Blä, äcklig möglig brödskiva i min stackars mage.
Kräks.