-

Dagens mattips;

Vegetarisk mumsig röra.



Bestående utav;
wokgrönsaker
kidneybönor
en skivad morot
lite gröna ärtor
en halv hackad gul lök
lite frusen spenat
lite överbliven veg quornfärs

lite, lite kokt couscous som blandas i.
å en sked vitlökssås bredvid om man vill.

Självklart isvatten till.
Mums!

Fredag kväll, hela lördagen och halva söndagen har jag och sambon ägnat åt att sprutmåla om alla köksluckorna och badrumsdörren. Vi har varit i verkstaden där min sambo jobbar och gjort allting själva. Jättekul! Mycket slit men vi jobbar väldigt bra ihop och tycker det är roligt båda två.

Luckorna var vita innan också, men hade gulnat och var lite slitna och trista, nu ser de ut som nya! Dock syns det inte så väl på kort, man får komma och hälsa på och känna så blanka, fina och glänsande de blev :)


Så här härligt såg det ut hemma hos oss i helgen, när båda badrumsdörrarna var borta (ja det är nån konstig dörr som är i två delar och enooorm) och alla köksluckor var väck, huuua för "öppen planlösning" haha. Vi fick sätta upp ett lakan vid badrumsdörren så man fick liiiite privatliv iaf.



Köket såg för jäkligt ut utan luckorna... stökigt.
Där man brukar ha kakel sitter en enormt ful plastmatta som ska likna kakel. Vi hade tänkt kakla där men har kommit på en annan idé vi ska testa som vi sett på inredningsprogram.... blir nog skitsnyggt! För den hemska plastmattan och träbiten över ger mig rysningar.

Anyway, det var läckert att se sambon i arbete med sprutlackerandet, det blir så jäkla bra resultat!! Ser ut som nytt och ytan är blank, lättstädad och skön att ta på ;)

Som med allt målararbete tar förarbetet längst tid och är vad som avgör hur resultatet blir i slutändan. Ju nogrannare slipat och spacklat desto finare slutresultat. Så vi slipade och hade oss för fulla muggar.


Slipdamm överallt, inte ens kaffet kom undan!


Sedan var det äntligen dags att börja måla.


Här står massa luckor på tork..


Det blir så läckert resultat så det är inte klokt :)



När man sprutlackerar yr det färg i luften så man måste ha snygga skyddsmasker på sig för att inte förstöra hjärnan och bli knasig.
Det var det bästa med hela helgen, se så snygg jag vart!!



Nu ska vi bara måla "skelettet", dvs kanterna på skåpen som syns mellan luckorna, men det får bli nästa helg, sen ska vårt experiment vid kaklet upp, nya spotlights och sen kanske jag lägger upp en bild på slutresultatet :)

¤


Finns det någon som läser här som har rum och hjärta för en eller två kattfröknar i nöd?

Jag känner två otroligt vackra kattflickor som heter Maja och Saga. De bor på landet på en gård som tyvärr har för många katter. De försöker ordna upp kattbeståndet och kastrerar de katter de ska ha kvar, men kan inte ha kvar alla. De katter som de inte kan ha kvar skulle avlivats men jag har fått lov att försöka leta hem åt dem först.

Maja och Saga fyller 2 år i vår och är uppvuxna på gården. De är lite blyga och inte vana vid att bli klappade, men de studerar gärna oss människor och är nyfikna. Vid matskålen kan man få stryka dem över ryggen och Maja njuter skarpt utav det. Hon rentav slutar tugga, sluter ögonen, sänker huvudet och bara njuter! När flickorna får bo ihop med människor och får tid att vänja sig och förstå vad bra vi är, kommer de bli två gosfröknar, det är jag övertygad om.

MAJA


Maja är till färgen svartsköldpaddsspotted med vitt och otroligt vacker! Hon har dessa ljusbeiga inslag som på ena kinden, lite här och var över hela kroppen och massa häftiga mörka prickar på kroppen, som en gepard.

SAGA


Sagas färg kallas svartsköldpadda med vitt och hon har en härlig, mjuk päls.
Saga är lite blygare men en riktig liten filosof som tänker mycket och älskar att leka.

De behöver hem!
Båda tjejerna är okastrerade och behöver få komma in och kastreras innan de börjar löpa eller måste avlivas. Hade jag haft plats hemma hade jag tagit in dem och försökt skrapa ihop till kastrering på nåt sätt, men jag har ju ingen aning om hur lång tid det tar att finna rätt hem åt dem, och har redan 3 katter hemma som äntligen blivit vänner.

Maja och Saga söker hem var för sig eller tillsammans, i lägenhet eller på landet, bara det är hos djurvän som förstår vikten av att kastrera, vaccinera, id-märka och försäkra sina katter. Helst med kattkompis men annars hos någon som är hemma mycket.




De är så underbara! Hjärtat mitt brinner för dem, så jag hoppas verkligen någon kan ge dem det hem de så väl förtjänar. Så här fina, friska, unga katter ska inte behöva dö redan :(

Snälla fråga alla ni känner. Om någon är intresserad så maila mig på veronithe@yahoo.se
Transport kan alltid ordnas men katterna finns i östra småland.
Priset för flickorna är diskuterbart och beror på om jag kastrerar dem innan eller inte.

*håller tummarna så knogarna vitnar*

Färgen av vår.
Längtar.
Nu har jag bestämt att det får bli vår snart.
Regn, lera, snålblåst, snuva -vik hädan.
Jag vill se det japanska körsbärsträdet utanför mitt fönster stå i vacker ljuslila blom igen. Jag vill se ett nyvuxet ljusgrönt grässtrå, jag vill ha sol på mina bleka kinder, jag vill hänga undan vinterjackan.

Okej, jag är liiite tidigt ute.
Men det är tulpanernas fel.
De bjöd in sig i mitt hem med vackra färger och ljuvt hopp.

Men snart. Rätt vad det är har årets tråkigaste månader gått och ljuset vänder.

Snart.

Åh, så skönt.

Jag har hittat mig en ny osteopat. Eller ny, jag ska inte byta ut den gamla, men hon är utomlands i många månader om året och nu kommer hon inte hem förräns i april. Jag tog mig mod och ringde en osteopat jag tänkt prova länge och hört mycket gott om. Imorse var jag hos henne för första gången och det kändes jättebra! Hon förklarade så bra, hittade rätt saker och oh vilken lättnad det var efteråt, syre till min kropp igen, äntligen.

Hon hittade också stelheter efter omkullridningen jag var med om för 2 månader sedan, knäet var värst men stelt i höften också. Det ville hon gärna följa upp snart, så jag ska dit nästa vecka igen. Hon arbetade lite annorlunda än min gamla osteopat, men kändes kanon. Mer åt det hållet jag nog kommer vilja arbeta om det blir så, ej för fysiskt men ändå mkt kontakt. Jag är glad att jag vågade :)

Jag ska köpa mig en pilatesboll och träna mitt bäcken och ryggen tyckte hon, lät jättebra. Har läst mycket gott om dem.

Mmm.. nu ska jag vila lite och njuta av avslappningen.
Livet ser ljust ut igen.
Gosh vad mörkt det kändes ett tag.

Det är inte synd om mig.
Men idag är det inte roligt att vara jag.

Ingegerd kom hem!
Ge mig en flygbiljett till Sydafrika, någon?

Egentligen vill jag mest krypa ner under täcket, lyssna på lugn musik, stänga av världen totalt och hoppas på att somna. Men det gör för ont i ryggen att ligga ner mer. Å jag har verkligen inte tid. Massor att göra. Men kan inte göra någonting, kroppen skriker och hjärnan fungerar inte.

En nackskada.
Gör allt du kan för att undvika att få en sådan. Låt ingen köra för nära bakom din bil, stanna istället eller sväng av och låt bilen bakom dig köra förbi. Trilla aldrig av en häst och landa på huvudet. Var mycket rädd om din nacke. Tro mig, den är värd besväret.

Fysisk smärta är en sak. När hjärnan blir påverkad är än värre. När nacken blir för spänd kläms blodkärlen som går genom nacken upp till hjärnan och hela kontoret påverkas av sämre blodflöde och sämre syressättning. Speciellt bakre delen utav hjärnan och många med nackskador kan uppleva personlighetsförändringar. Jag blir otroligt negativ. Deprimerad. Kan inte tänka klart, nästan som när man är för full och rummet vägrar sluta snurra hur mkt du än försöker skärpa dina sinnen. Så är det fast i en dimma. Jag kan inte fokusera mina tankar. Jag kan inte ta mig för saker, jag minns inte, jag blir snurrig och ställer saker på fel ställe (cornflakes ska inte stå i kylskåpet) och säger fel ord för saker och ting. Får svårt att minnas enkla saker. Lättirriterad, yr, känner mig febrig.

Så mår jag när nacken är dålig.
Idag är nacken dålig.
Mycket dålig.



Den är min akilleshäl och när jag sköter mig och har tur kan den må bra långa perioder utan hjälp, men händer något så blir det lätt en ond cirkel. Har hänt 2 tuffa grejer senaste veckorna som min kropp inte fixade, som satte igång denna onda cirkeln utav nackont, axelvärk, ont i bröstryggen och ländryggen och i magen.

Men glädje!
Jag fick precis tag på en osteopat på Öland, fick en tid nu på tisdag :)
Blir en tuff helg att hälsa på svärföräldrarna måendes så här, för att inte tala om att sitta 60 mil i bilen med den här ryggen, men jag vill verkligen följa med.

Urss. Mår illa.
Tabletter, funkade ni inte idag?
Datorn är inte bra för en trasig kropp.
Bättre att åka till älskade hästen.
Hon är bra för både kropp och själ, gud vad jag älskar henne.
Hittade ett härligt foto på henne från i somras som jag hade glömt att jag hade tagit. Åh min vackraste! Vilken utstrålning hon har... Blir varm i hela hjärtat bara av att se på fotot :)


Hon har räddat mig så många gånger, lyft mig när jag varit nere och nacken gjort mig låg, hon är min inspiration, min bästa vän, det dyrbaraste jag har.
Hon kan få mig till lyckotårar när som helst.

Snubblade på två dikter som berörde mig.
Så här önskar jag att jag kunde skriva, nästan så här kunde jag skriva, när jag var på topp. Nu de senaste åren har jag slarvat bort min ord-dans, min språkpedans, min fantasi. Har tappat bort flera saker som jag avser att söka upp igen. Min musik, min spontanitet, mitt skrivande.

Instruktion för skalbaggar

För att man ska kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man ska kunna flyga
måste man högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man ska kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda.

Text: Margareta Ekström

**************

Stark

Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

(Vet inte vem som skrivit denna)


Livet är till för att Levas, håll inte igen.

Förra helgen hjälpte jag till att rädda en hemlös kattfamilj som bodde i stan intill en starkt trafikerad väg, okastrerade, utan värme och överlevde tack vare sina matare. Tack vare KattKommandoSyd kunde vi få in dessa katter och nya hem fanns redan ordnade åt alla 5, (kattmamma och 4 ungar ca 6 månader gamla) men de behövde övernatta någon natt eller flera hos mig innan färd till nya hemmen kunde genomföras. Klart man ställer upp, har ju redan 3 egna katter och kan inte ha fler, men mitt badrum lånade jag gärna ut ett par nätter.



Störste och modigaste kattungen Texas fick sova en natt här innan hans nya hem hämtade honom, mamman La Thisha och två utav resterande ungar; Tiara och Turbo åkte efter 3 dagar till ett gemensamt hem men siste och minste lille Tudor fick stanna en vecka innan vi lyckades ordna en bra transport tills hans nya hem.



Samtliga dessa hem är djurvänner från hemsidan http://hittekatter.ifokus.se som öppnat sina hem som stödhem åt dessa katter, vilket betyder att de får komma in från gatan, kastreras, få värme och kärlek och får stanna tills någon vill köpa katterna permanent. Men ibland fastnar stödhemmet såklart och vill ha katten för gott, men utan dessa stödhem skulle det ta enorm tid att få in katter i nöd, eloge till er!!

Siste kattungen att åka, lille Tudor blev ensam kvar när resten av hans familj åkt i tisdags och mitt hjärta gick i bitar. Så han fick gå ut i resten av lägenheten och träffa mina katter som öppnade sina famnar totalt! Mina två honor är annars lite sur emot nya katter, men de har tagit hand om denna kattungen som om han vore deras egen, underbart att se! Ja, alla tre mina har varit jättefin emot lillplutten, tvättat honom, låtit honom snatta mat från deras tallrikar och uppfostrat honom.



Så det var lite sorgligt idag när han skulle åka till sitt nya hem. Ett toppenhem där han får en polare som är lika snyggt kolsvart som honom och en varmhjärtad matte som längtat hela veckan efter honom, men det är klart att det stack till lite i hjärtat ändå. I för hans skull, utan för min :) Han avslutade nämnligen på topp, imorse släppte han loss blygheten totalt och kom självmant fram flera gånger till mig för att få klapp och kel, trycker sig emot handen och njuter av att bli klappad. Vilken skygg "vildkatt" va??! ;)

Jag är så glad och tacksam för att jag fick vara med på ett hörn och hjälpa denna fina kattfamilj till ett värdigt liv och att de fått så fina nya hem allihopa. Det värmer hjärtat och hela själen så att det känns som att man ler med hela insidan mer än utsidan någonsin kan.

Hej då sötaste Tudor, var nu lika go emot din nya kompis Thindra som du var emot mina kissar så kommer du vara dyrkad för evigt :)



Alla katter är värda ett gott liv.