Separationsångest?

Har annonser ute på min sadel och jag har lämnat in den i hästaffär för försäljning, äntligen. Det känns för jävligt.
Alltså jag förstår ju att den inte passar pållan längre eftersom hon numera behöver en bredare bomvidd men det är så jäkla tråkigt! Älskade sadel. När man börjar titta på andra sadlar, begagnade i olika märken inser jag vad jag mister!

Detta underbara mjuka gelsäte, den smarta uppbyggnaden så att man sitter rätt direkt, stöd på rätt ställen, bra läder, bra kvalitet på allt. De stora breda bossorna, cutback vid manken, bred, luftig kanal och mjuka välstoppade bossor. Det finns knappt fler sådana!

Skulle jag köpa en ny likadan sadel fast en stl större i bommen skulle jag behöva hosta upp runt 8 tusen MER än jag tros få ut för min gamla. Pengar som absolut inte finns, eller kommer finnas de närmaste 4 åren som fattig student. Begagnad i den bomvidden är ovanligt.

Så ja, jag har nog lite separationsångest.
Vill typ ge bort hästen, gömma mig under en sten och dö.

HATAR att köpa sadel.
95 % är skräp och jag är inte kunnig nog att urskilja guldkornen.

Älskade sadel :'(


Hoppas någon köper dig snart så jag slipper min ångest.

Man vet att det är Höst när det plötsligt tar minst 3 timmar i stallet igen.

Med andra ord, nu har vi stallat in hästarna och flyttat dem till vinterhagarna. Dock är det en himlans massa gräs i vinterhagarna, ännu mer än på betet så det känns märkligt att säga att de inte går på bete längre...
Dock är de inne nattetid.
Så nu är det mocka som gäller igen, faktiskt lite mysigt. Avkopplande.

Dock verkar vädret inte fatta att det är höst nu.
Idag har det varit jättevarmt, klibbigt, svettigt och fuktigt. Äckligt väder.
Jag och Gabby skrittade ut i skogen ca 45 minuter och hon var blöt av svett när vi kom tillbaka! :O Som sagt, äckligt väder.

GE MIG HÖSTVÄDER!
Ja, vackert höstväder alltså. Med sol men vettiga temperaturer, torr luft och längärmatväder.

Jag provade ett par koftor på stan idag när vi köpte en present till mamms som fyller år imorgon, höstlängtan med gosiga koftor, problemet är bara att det var så varmt att alla gick klädda i linne/kortärmat. Då är det plötsligt inte lika skoj att prova koftor...

Jag har en ny kärlek!
Mina 2 orkidéer :)
Den ena fick jag utav Ullie på min födelsedag och den andra utav sambons föräldrar lite i efterskott. Underbara! Jag har aldrig haft orkidéer innan, inte vågat. Så jag är lite rädd att jag ska lyckas ha ihjäl dem men jag hoppas inte det. De är ju urvackra. Båda två står i full blom just nu och den vita har så runda blommor, ser nästan ut som bomullstussar, ofantligt vackert!
Överlever dessa kommer det med stor säkerhet bli fler orkidéer i framtiden :) Me love!

PS: Mina skedar var inte sålda! wiiee.

Det finns många vardagshjältar.
I mitt liv är min mamma och pappa enorma hjältar som ofta ställer upp när jag har dåliga nackdagar med hemskt ont.

Men det finns en annan vardagshjälte i mitt liv som är helt underbar.
Idag när jag kom hem från jobbet, helt slut efter 9 tim med öppet hus och massa människor och full rulle, så luktade det mat när jag öppnade ytterdörren. Då har min underbara sambo diskat, plockat iordning, tvättat och gjort fint, varit och handlat, lagat mat, dukat fint i köket och lagt upp mat på fintallrikar.
Han visste att jag skulle vara helt slut när jag kom hem :)

Så jäkla underbart att komma hem till det!!

Då blir mitt hjärta överfullt av kärlek, tack min älskade!
Han är helt otrolig :)

Min hjälte.

Idag har vi haft Öppet Hus på katthemmet med lotterier, försäljning utav hembakat, fika och korv, visat katterna men också haft loppis. En uuuuuuuuuutmattande dag för knopp och kropp, men jag gjorde ett par loppisfynd faktiskt :)
Jag har suktat efter loppisar nu på senaste, för nu när jag är heltidsstuderande och halvtidsjobbar och knappt ens hinner med mig själv, så är det givetvis massa roliga loppisar och aktioner nära här.

Det är ju alltid mycket småprylar man inte vill ha, men det var lite roliga saker också. Jag köpte två gamla, fina, vita linnedukar. Det har jag tänkt göra länge. 30 spänn för båda ;) Jag köpte också två vita krukor i lite olika utformanden, 10 spänn styck. Jättefina! Passar in perfekt här hemma.
Foton kommer imorgon, ikväll när det är mörkt gör blixten på kameran bilderna så fula. Jag hade också spanat in en ask med jättefina matskedar i silver, 12 st för 50 spänn men jag slog inte till tyvärr, jag tror någon annan köpte dem sen. Det var lite synd att jag inte köpte dem.

Önskar jag hade tid att gå på fler loppisar.
Men nu är det Skolan som gäller i fyra år framåt, varje ledig stund.
Jag kommer försöka boka upp mig så lite som möjligt, för jag vill verkligen klara detta, lära mig detta, lyckas.

Å så är det förbenat intressant med!

Jag borde sitta vid mitt skrivbord och plugga anatomi just nu.
Men jag har svårt att koncentrera mig idag.

Snart kommer jag nog behöva ta ett beslut som jag aldrig förr behövt göra själv. Ett beslut om liv och död.

Vem är jag att bestämma när ett liv ska ta slut?
Vem är jag att sätta stopp, avsluta något så fantastiskt som att leva?

Jag har lärt mig om etik, moral och värdighet under min uppväxt.
Att djuren är utlämnade i våra händer och det är vår skyldighet att ta hand om dem på bästa sätt, respektera dem, älska dem, vårda dem och att de på många sätt är våra jämlikar. Men också att när vi tar dem under våra vingar så har vi en skyldighet att ge dem ett värdigt slut, en gåva vi inte alltid kan ge våra närmaste människor. Skyldiga att låta dem somna in om de är gamla och lider. Jag har fått inpräntat att döden är bättre än stort lidande.

Men att stå där och vara den som bestämmer, det är hemskt.

På jobbet tar vi ofta sådana beslut, jag har varit med och avlivat flera katter och det har gjort ont i hjärtat, men jag har kunnat hålla distansen. Det har inte varit jag som behövt fatta beslutet, bestämma. Man sörjer en förlorad vän en dag, men nästa dag kan man rädda 5 nya. Det är så annorlunda.

Att däremot fatta detta beslutet själv, över min katt, är en annan sak.

Men hon har haft ett bra liv.
Det är min skyldighet att ge henne ett värdigt slut också.
Men fy vad stort det känns.

Min fina lilla Alicia.
"Vildkatten" som ingen trodde skulle bli tam.
Den första misse jag egenhändigt räddat.


Hon har fått en stor knöl eller tillväxt i ansiktet. Troligen en tumör :(
Men vi ska söva henne, titta i munnen, och ta prover i nästa vecka för att vara säkra på att det inte är något annat.

:(

Härliga höst!
Ja nu är det september och då är det höst :)
Okej löven har inte riktigt skiftat färg och idag har det ändå varit ganska varmt i solen, men luften är torr och hög, friskt och härligt!

Det är väl ändå underbart med riktigt fina höstdagar. När man behöver en gosig långärmad, gärna med polokrage, när solen lyser på massa fallna löv i starka färger, att skritta på en varm hästrygg i en höstvacker skog med den härliga luft som bara finns på hösten. Mys!

ÄNTLIGEN kan man rida i skogen igen!
Avskyvärt vilken invasion utav blinningar och bitandes eländen det har varit i skogen denna sommar, det är först nu de är nästan helt borta. Så jag och skruttan har ridit i skogen hela helgen och myst på små krokiga stigar, över backar och stockar och njutit. Lika lyckliga båda två.
Ikväll ska vi nog rida lite på fältet bakom stallet, ett stoort gräsfält (eller två) som vi får rida på igen nu när alla skördar är över. Jämnt och fint med en stor backe på varje fält, perfekt.

Helgen som gick var en social helg.
Sambons föräldrar var här på besök, första gången sedan vi blev tillsammans för 3 år sedan faktiskt. Det var roligt att visa dem vårt hem, laga middagar ihop och gå en tur på slottet. Vi bjöd också hit mina föräldrar på fika, det var faktiskt riktigt nervöst när hans och mina föräldrar träffades för första gången :) Det kändes....stort på nåt sätt. Seriöst. Men det gick jättebra.

Denna veckan ska gå i skolböckernas tecken.
Jobb, häst och plugga. Plugga, plugga, plugga. Vi har 2 tentor om 2 veckor och det är MASSOR att lära in, jag vet inte riktigt hur allt detta ska lyckas fastna i min hjärna men jag ska kämpa! Det svåraste just nu tycker jag är alla ligament, svårt att förstå ifrån fotona hur ligamenten ligger, och går. Samt att komma ihåg deras ibland mycket krångliga latinska namn. Har massor utav jobb framför mig, men det är kul med! Krävande men intressant!

Nähä, no time for das computer.
Nu stallet, sen plugga lite till innan sängen.

Efter nästan en hel vecka i Göteborg och enormt mycket i skolan, kom jag hem till Kalmar igen i söndags kl 22. Då var jag bra trött!!

Att då få komma hem till en sambo som superstädat hela lägenheten var underbart! Han hade också tvättat upp all tvätt intill sista plagget i tvättkorgen, plockat iordning, dragit om elen vid spotlightsen i köket, byggt en hylla åt mina småsaker och målat en vägg i köket som blivit lite märken på.

Men inte nog med det.
Inledd i ett sovrum fyllt med levande ljus visade han mig vad han slitit med hela veckan, en hel makeover! Han hade målat om, tapetserat, byggt om nattduksbordet, målat garderobens fula utsida, skruvat fast det lösa handtaget på dörren,gjort iordning arbetshörnan och byggt ett eget bord åt min nya skrivare/kopiator.
Vi hade pratat lite löst om att vi båda ville göra om sovrummet igen, få det ljusare, men tänkt göra det längre fram. Den luringen överraskade mig totalt!!







Allt detta för Min skull! Kärlek!
Han ville ge mig en lugn, harmonisk vrå att kunna sitta och plugga i, nu när det hårda studielivet börjat för mig. Med det i åtanke hade han ägnat 6 timmar till att med olika metoder få till en snygg text i latin, som han målat i guld på väggen ovanför dörren.
Det är tänkt att ge mig styrka och inspiration och handlar om Lejonets styrka, jag är nämnligen lejon.



Han gör mig så genomvarm i hela hjärtat.
Underbar.
Vilket stöd!
Vilken omtanke.
Jag är älskad utav ett äkta glimrande guldkorn.
De är sällsynta.

Tack älskade.
Du ger mig kraft!



PS:
För den som glömt, så här såg sovrummet ut innan....




Och så här såg det ut när vi flyttade in, med äckliga fläckar på den gamla tapeten...

Ett litet mirakel

i min hand.



Fantastisk!