Vad är det med mig...

Sitter och tittar igenom mängder av gamla foton på Gabby, tagna under de senaste 2-3 åren, de äldre ligger på en annan dator men jag saknar dem...
Känslor som fyller hela mig, tårar som fyller mina ögon.
Mängder av känslor, mängder av minnen, kärlek och sorg. Ljuvliga stunder och alldeles för hemska tider. Det bor så mycket kärlek i mig till denna själ, det är så avskyvärt men senaste åren kan jag ibland inte slå ifrån mig tanken på hur jag ska överleva efter hon någon gång dör?

Tankarna kom nog efter hennes allvarliga skada förrförra vintern, då jag på allvar brottades med tanken på att tvingas avliva henne.

Efter det uppskattar jag varje liten stund mer, njuter för stunden med henne och bryr mig inte så mycket om träning, utveckling och sånt, bara en barbackatur i skogen med henne gör mitt hjärta varmt. Bara att stå en halvtimme i hagen och klia henne på alla hennes favoritställen och få mysigt mule-kliande tillbaka i min nacke är magiska stunder.

Men att lyssna på Alanis mitt i natten och se på foton på henne och tänka på att hon inte kommer finnas med mig för alltid är inte så klokt...
Det gör andnöd-ont.
Dumt att tänka på i förskott liksom, men med kärleken kommer smärtan.
Jag avskyr att hon fyller 21 år nästa år. Jag avskyr att hon inte blev min redan när hon var kanske 5 år. Jag avskyr döden. Nästan jämt så vägrar jag att ens tänka på den, och absolut inte när jag är med henne, men ibland om natten smyger sig tankarna på... Jag var 14 år när jag träffade henne för första gången, hon blev min precis efter min nackskada kom fram, hon har räddat mig många gånger om. Jag skulle offra allt för dig.



Jag önskar, önskar att jag kunde få råd att köpa en egen gård innan du dör. Få ha dig hemma, se dig genom fönstret, älskar att bara studera dig, se på dig, så vacker, så levande. Få mycket mer tid med dig, det är inte samma sak att ha dig inhyrd flera mil bort. Önskar jag fick skämma bort dig som jag bara kan när jag får bestämma allt... Det är toppen där hon bor nu, absolut, men ändå inte samma sak.

Hade jag haft en gård och dig hemma kunde jag tagit min bok, en varm jacka, en filt och satt mig i din box om kvällen och pluggat. Eller i hagen hos dig om sommaren.

Ständigt har jag lite dåligt samvete för att jag inte är hos dig mer.

Men med 3,5 år kvar som student och urusel ekonomi är väl hoppet lågt..
När jag är färdig och kan starta upp mitt företag är du 24 år gammal... jag vet att jag är en bortskämd skitunge som beklagar mig över att jag inte har en sån lyxgrej som en egen hästgård men det gör mig så hemskt ont att jag inte har råd att köpa en gård än på många, många år och att jag kanske aldrig kommer kunna få ge dig det. Fan då :(

Föl. Vi hade nog båda blivit överlyckliga över ett föl. Men pengar. Alltid dessa äckliga jävla pengar. Du hade blivit en fantastisk mamma (igen) och jag hade haft en bit av dig kvar i förhoppningsvis många, många år. En som dig. Det finns inte många. Mamman brukar ju prägla fölet.. å vilken lycka, du som pysslade så och tog hand om fölen och unghästarna i tidigare stall vi stått i, som de vore dina egna.

Men så får man inte se på livet.
Alla om.
Det gör en galen till slut.

Jag är lycklig att ha en så fin vän, en sådan jag känner på mig är unik och inte kommer alla förbi.

Underbara, älskade knäppis!


Blä så tungt ämne, bort, bort. Här är lite bättre kort på frökens svans utveckling förresten. Jag trodde aldrig den skulle växa ut igen! Men se på sjutton, 3 år tog det.

Hösten 06
de långa stråna är de som hon INTE tappade, resten är på utväxt sedan ett år tillbaka. För den som inte kan en hästs anatomi så är svansroten, alltså den bit som är skelett i hästens svans, ungefär 2-3 dm lång och slutar lite ovanför de hår som är lite vita i mitten av svansen...


December 07
Det växer!


Nu, December 08

(ursäkta kass mobilbild)

JA, svansen har varit mattes stolthet ;)
Men viktigast är att hela skruttan verkar må toppen just nu.
Njuter av nuet :)

Underbart.
Idag har jag haft riktig kvalitetstid, nästan 5 timmar med min bästaste vän Gabby. Åh vad vi njöt båda två :) Å då hann jag inte ens rida!

Förutom att jag mockade nästan hela stallet har jag pysslat med sötisen tills hon lyste utav förnöjsamhet.

Jag har schamponerat svansen som var ett stort elände utav trassel, intorkat bajs, sågspån och annat skit. Det tog sin tid men till slut blev den ren och sprayad med ett överflöd utav glansspray och till sist flätad till en tjock lång fläta. Det har jag tänkt göra länge, länge så jag har senaste tiden mest suckat åt svansen och låtit den vara i väntan på att kunna tvätta den.
Därför hade jag inte ens märkt att den nu äntligen nästan nått normal längd!!



För snart 3 år sedan tappade Gabby nästan hela sin tjocka, vågiga svans efter en olycklig lindning utav svansen när hon fick en staketstolpe rakt in i rumpan bredvid svansen och såret (hålet) skulle hållas rent. Hon blev precis kal om svansroten och bara håret som har rot högst upp satt kvar. Resten tappade hon. En hel kasse full med hår.
Sedan dess har det mesta börjat växa ut igen, och en del i form av vitt hår och jag sörjt över denna korta sorgliga svans.

Så döm om min förvåning när jag satt bakom henne (öhrm stod upp givetvis) och tvättade nedre delen utav svansen och glatt ropade till NÄMEN, när det gick upp för mig att svansen nådde nästan ner till kotan!
Det betyder att till sommaren har älsklingen åter en fullång svans och kan ge flugorna en riktig match igen och dessutom är hon råsnygg igen ;)
Den är inte så tjock längst ned som den en gång var, men det kommer nog.

Min sötnos.

När svansen var fin och väldoftande så tog jag och klippte hela fröken för andra gången i år, pälsen hade växt ut lång och tjock, men jag halvklippte henne nu med, damen har blivit frusen på äldre dar. Pälsen över rygg och rumpa som ej blivit klippt någon gång är som en matta! Galet, har aldrig sett på mycket päls på henne förr, vad för sorts vinter rustar hon för egentligen??


Efter många timmars pyssel, klippande, tvättande, kammande, borstande och grejande så var det en MYCKET nöjd fröken fräken som fick på sig vintersovtäcket och mumsade kvällsmat i boxen.


Jag hade en enormt nöjd känsla inombords av allt rengörande och det roligaste är att Gabby såg precis lika nöjd ut!
Jag tror fasen hästrackaren tycker om att vara nyfixad, ren och vacker!
Hon må älska att gnugga sig i leran i hagen, men aldrig har hon sett så nöjd ut som när vi åkt iväg på tävlingar och jag putsat, tvättat, klippt och polerat varje kvadratcentimeter utav hästen.
Hon var SÅ nöjd ikväll och stolt :)
Min finaste lilla skrutt.

Hon är mig så kär.
Hon är mig så nära.
Det finns ingen i världen, tvåbent eller fyrbent, som står mig så nära som hon gör. Det är som att hon ser rakt in i själen på mig. Å jag i hennes.
Jag älskar vårt ordlösa samspel, hur vi känner varandra innan och utan.
Vi kan busa, hon förstår min lek och jag ser hennes. Gud så mycket vi har skrattat ihop genom åren. Hon har väldigt mycket humor.

Älskar dig gumman.
Tack för en mysig pysseldag :)

Nu håller jag på att få ett sammanbrott.
Klockan är över ett på natten och jag har suttit sen kl 22 och tittat på olika behandlingsbänkar via massvis utav hemsidor.
Gjorde detta för ett par veckor sedan först och hade då bestämt mig för en bänk som hade alla tillbehör och finesser jag vill ha, var lagom bred, lagom pris, bra leveranstid och till och med snygg.

Så idag, när jag äntligen har råd att beställa en bänk skulle jag gå in och beställa den där bänken, men nähä, företaget är tyskt och leverar inga bänkar till Sverige om man inte betalar i förskott. Hm. Där går min gräns. Jag betalar inte flera tusenlappar i förskott till ett företag utomlands, det känns inte bra.

Så mitt sökande gick till svenska företag.
Fine, lite dyrare, men man slipper förskottsbetala åtminstone.
Problemet med många svenska leverantörer är att de tycker att det är en bra grej att sälja bänkarna helt utan tillbehör så att man sedan måste köpa till dem för fler tusenlappar än bänken kostade. Hm. Nej tack.

Så jag håller på att riva mitt hår snart, det finns ingen bänk som har ALLT, som har rätt bredd, har ett hål i själva bänken för ansiktet plus ett separat ansiktsstöd, som har bra plats för benen framtill om man ska behandla tex nacken sittandes, som även har armstöd man kan sätta dit, är lätt att fälla ihop och ej för tung, samt har en bra garanti-tid och vettigt pris. Frustrerande.
Jag vet ju vad jag vill ha.

Men jag vet inte vilka "märken" som är bäst, vad som bortsett från garantin är bra kvalitet och vilka som tar extra betalt enbart för sitt namn?

Jag har sjuklig beslutsångest och jag vill helst ha en bänk igår!
Ghaaaaaaaaaaaa!

Den bänk jag just nu lutar åt har alla finesser jag vill ha, men endast 3 års garanti, har lite dålig benfrihet och är kanske lite för smal... surt som fan om jag upptäcker om ett år att jag velat ha en lite bredare bänk. Det där är svårast, hur bred den ska vara för alla har helt olika åsikter om den saken. De bänkar jag tränat vid på skolan är väldigt smala, lite för smala, men jag vet inte vad som är lagom brett eller för brett? Ghhhhaaaaaaaa!!!!
Helvetessatansjävlabänkhelveten.
Roliga detaljer som färgval och träsort har liksom givits upp.

Jag kommer få magsår på detta, å borde ha sovit för läänge sen.
Hmf.

Jag dör.
Vi har en så galet rolig katt.


Jag brukar ibland besöka en söt inredningsblogg som har bakgrundsmusik i form utav fågelkvitter. Vi har upptäckt ett knäppt och väldigt komiskt sammanträffande.

Varje gång jag går in på den bloggen och fågelkvittret börjar ljuda i lägenheten så får vår käre katt Robbi fnatt. Han kan ligga och sova, vaknar upp med ett ryck, ställer sig upp och ger ifrån sig ett högt ljud och varje, varje gång springer han bort till Laika och börjar kärleksbitas i nacken och kliva på henne! Dessa otäcka sexuella närmanden brukar hon försöka undfly med en smått chockad blick men så länge fågelkvittret fortsätter så följer Robbi efter och slickar på hennes svans, bits lite lätt och försöker!

Till saken hör att alla våra katter är kastrerade sedan länge och aldrig annars gör Robbi sådana snuskiga närmanden, men fågelkvittret slår aldrig fel!

Det är enormt roande en sömnig söndagsmorgon! Det är som att fågelkvittret sätter honom i en snusk-trans ;P

Hur kan man vara så ofattbart söt?

Jag vill också ha en liten björn!



Underbart mysig dag igår med Ullie, Nettan och Hugo. Vi har under alla år alltid haft så roligt när vi ses och nu är det en liten Hugo med också, det är fortfarande lite overkligt tycker jag :) Men väldigt mysigt och igår var han på ett så strålande glatt humör att det lyste om honom!

Idag blir det julbakning med Hanna och Andreas, vi ska baka lussekatter, pepparkakskladdkakemuffins och saffransmuffins bla. Mums!

Aj som satan.

Idag har jag (vi) städat, fixat, plockat, strukit, julpyntat lite mer och hängt upp julgardiner. Efter det åkte jag ensam till stallet och nu har jag så vansinnigt ont i handen och armen att jag helst inte ens vill röra den. Det var visst alldeles för mycket för den.

Jag förstår inte hur en sårskada kan göra så här ont och ge sådan svaghet en vecka efter det hände?? Har jag skadat musklerna eftersom handen reagerar så här? Ledsen :(
Jag är helt handikappad.
Har vansinnigt ont.

I eftermiddag har Johnny och Henke varit förbi och fikat här, lagom tills det var julfint och klart med gardinerna. Ljusstakar i all ära, men julgardiner gör verkligen mycket för julkänslan tycker jag. Enfärgade röda panelgardiner, enkla och snygga. Det var trevligt att träffa pojkarna.

Imorgon blir det tjejdag med Nettan och Ullie istället, och så söte lille Hugo givetvis. Det ska bli mys! Sen på lördag är det julbak med Hanna och Andreas, kul.

December.
Underbara ljus lyser upp överallt, inne som ute.
Älskar.
Speciella dofter och smaker som väcker julkänslan, julmust, kanel, saffran, pepparkakor, clementiner och nejlikor.

Mindre roligt var ju när jag höll på och julpyntade i torsdags och skar mig på glaslyktan jag tappade. Handen mår lite bättre, men det känns verkligen som ett stort hål rakt ned i handen, svårt att beskriva, äcklig känsla eftersom jag skar mig på ett så känsligt ställe, skärvan gick verkligen rakt in i handen emellan fingrarna...

Jag fick lov att bli högerhänt över en natt, knepigt. Man är sannerligen inte medveten om hur otroligt många saker man gör med endast "sin" hand, i mitt fall vänsterhanden. Det är inte bara skriva man gör bäst med den ena handen.

Flera märkliga kalla ilningar har jag känt i både handen, underarmen och upp i överarmen, men läkarens undersökningar visade inga tendenser till nervskador (och vi har inte läst om nerver än i skolan) så jag hoppas det där går över. Jag behöver min hand!

Livet rusar just nu.
Så mycket som händer runt mig.
Hit och dit, stora saker, förändringar, underbara saker.
Själv står jag still i mitten och känner lite svindel.
Jag är trött på att stå still, så innerligt trött.

Men en underbar människa sa en gång till mig ett par visa ord som jag alltid bär med mig;

Var tid har sin tid.

Min tid kommer.
Livet har djupa svackor och vackra höjder.
Jag hoppas verkligen denna svackan nått botten nu och vänder uppåt, för min kraft är slut.


Det finns ett par människor i mitt liv som jag önskar jag kunde visa hur mycket ni betyder, hur mycket värme och plats ni har i mitt hjärta, men det är svårt. Jag har verkligen tur som har otroligt fina vänner och släkt!
Älskar er!

Ajje.




Dagens;

Klantigt tappande utav glaslykta varpå än mer klantig spetsning på stor vass skärva mellan pekfingret och långfingret.

Blod

Djup äcklig håla i min hand

Akuten

Två fina blåa stygn

Ont

En nu oanvändbar vänsterhand


Blä!