Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
Inte denna gången.

Är så totalt slut i hjärta, själ och kropp. Kanske egentligen själen.
Jag orkar inte, jag vill inte, jag vill bara gömma mig hemma under täcket och sova i en vecka.

Orkar inte tänka, kämpa, lära. Trots att det är jätteroligt egentligen, men jag är bara så totalt slut.

Huvudvärk, nackvärk, ångest och ont i magen, känns som att jag är på väg att bli förkyld eller är det allergi, mår inget bra.

Press, stress, presterande.
Jag orkar inte nu.
Är inte alls redo för feta tentan.
Har noll självförtroende justnu.

Jag vill bara få vara hemma :(
Jag vill få trycka på PAUS!!!!
Men livet går inte att pausa.

Jag orkar inte med livet just nu....

Idag har jag varit förbi Stadium och köpt ett pilatesband.
Som det tydligen heter det.
Det ser ut som ett grått, brett gummiband som luktar gammal gummianka.
Nej, det stinker.

Med detta ska jag utöva smidiga och stärkande yogalatesövningar framför DVDn på mattan. Spännande.

Jag provade igår men det var liksom inget vidare utan bandet.
Har gått powerwalks idag och igår med, om vårkvällarna. Underbart.

Många djupa tankar idag.
Får nog skaffa en privat blogg.
Trött på att betala för att kunna ladda upp foton här också.
Å det är väl ändå ingen som läser?
Ingen som kommenterar iaf.

Idag; Tjatat kranialnerver, Ojojoj sa Tommie, aj fan väste Gud, vilket anatomiskt helvete!

Nu; Buffy.

Om våren är djuren som mest lustfyllda.
Katterna skriker efter partners, åmar sig, kelar med allt och alla.
Hästarna brunstar, piper, fjantar, flörtar med allt och alla.
Svanarna simmar ihop med sin partner och turas om att låta de nyfödda ungarna åka med på ryggen deras.
Ja de flesta djur har nog sin mest kärleksfyllda tid nu.
Vi då?
Är det om våren djuret människan fylls mest utav kärlek?

Ibland skulle jag önska att min häst fick vara som en vildhäst för en vår.
Hon blir så kär, hon brunstar, hon flörtar, hon har varenda känsla utanpå och hela hennes väsen skriker efter kärlek. Vi brukar bli lite osams under våren hon och jag, hon blir lika odräglig som jag blir när jag har mens. Alla känslor blir så starka och överdrivna.

Hon är så söt min fröken, nu när hon är vårkär och brunstig så försöker hon få till en flört med alla som finns nära. Den enda som verkar ge henne lite kärlek tillbaka är hennes relativt nya boxgranne, en valack ska tilläggas, med en personlighet utav en gosig hundvalp. Han bara älskar att bli ompysslad.
Så nu står Gabby om kvällarna tätt intill boxväggen emot honom, sträcker över huvudet och blåser varm luft i hans näsa, pillar ömt på hans huvud, piper till ibland retsamt för att i nästa stund sträcka sig efter honom igen.
Han ser så nöjd ut! Han pillar tillbaka, blåser ömt tillbaka och så står de och bara myser med varandra.

De hade blivit ett fint par.
Men han är ju ingen riktig karl, tyvärr, bättre prestationspappa får man leta efter, kvala till OS i fälttävlan är inte illa pinkat.

Bloggen liksom livet har varit på paus ett tag.

Eller inte livet, livet fortgår vare sig man vill eller inte. Tiden bara går, hur mycket man än försöker trycka på paus. För jag har verkligen varit intryckt i paus ett par månader nu och livet och tiden bara rinner ifrån mig. För det går inte att stoppa tiden och livet bara för att jag behöver en paus. Ingen lyder mig. Ingen tar hänsyn till mitt pausbehov.

Hur gör man för att släppa pausknappen då?
Känns som att jag har fastnat. I en dimsorg.
Jag mår bättre, men jag kan bara inte komma igång igen. Frustrerande.
Blir så himla tufft med skolan när jag inte tar för mig, planerar, och ser framåt. Älskar skolan men pausknappen var inte mitt val och den fäller krokben för min skoltid. Fan då.

Känner mig trög som en sirapsklump.
Fast trög som i osmart.

Det är jäkla mycket uppförsbacke nu alltså.

Jag skulle behöva hitta och öppna dörren till livet igen, till energi, framtid, kamp och förändring.



Jag ser den ju.
Rätt framför mig.
Hur når man?
Släpp mig fri!

Här har man gått och glatt sig åt att fota vårtecken och njutit utav att kunna ha vårpicknick häromdagen vid stranden -endast iklädd vinterjackor, inte ens vantar ;) och faktiskt fått känna lite solstrålar på näsan.

Här har man förtjust upptäckt att gräset börjar växa i hästhagen, leran börjar så smått torka upp och snödroppar och krokusar blommar för fullt.

Å så går lillebror och vår kusin och lägger upp dessa foton på facebook;






Det borde vara förbjudet! :O

Skitungarna är i Australien och lever surfarliv.

Det är så fullt i min avundsjuke-tarm att jag snart avlider.
hehe fast jag är glad för deras skull också.

Men jag önskar att jag också var där!!!!

JAG VILL OCKSÅ PÅ SEMESTER!

Söndag.

Sommartid.

Sol ute!

Det blir till att koppla vovven, plocka med kameran och ge mig ut och fånga lite vår. Min andra blogg är med i en vårteckensutmaning och imorgon är det dags för mig att lägga upp mina första vårfoton. Roligt!

Jag har redan fotat en hel del, men vill få med lite mer.

Vad är vår?
Vad är vårtecken?

Blommor eller knoppar tycker de flesta.
Men vad förknippar våra sinnen mer med vår?
Lukter och fågelkvitter är ju svårt att fotografera, men det finns ju mer.

Det är roligt att tänka fotografiskt.
Jag önskar innerligt att jag hade en bättre kamera bara.
Men jag har en i allafall. Det är det inte alla som har.
Det är jag glad för.

Livet känns genast lite ljusare.

Idag åker jag till Göteborg igen.

Sämre förberedd har jag nog aldrig varit, men det har varit tufft senaste tiden på andra plan i livet. Jag får göra det bästa av situationen.

För den som har missat länken så har jag en till blogg.
Där skriver jag om våra renoveringar, inredning och piff samt allt om balkongen, frösådder och det ljuva gröna i livet.

http://ovaladrommar.blogspot.com/

För nu har det satt igång!
För en dryg vecka sedan planterade jag massa fröer och idag är det redan dags att plantera om ett par utav plantorna som kommit upp. Främst krasseplantorna, galet vad de växer! Härligt.

Jaha, mot Göteborg nu då.
Det blir två tentor i veckan samt undervisning teoretiskt om Nerverna samt praktiskt ska vi öva tester och metoder för nacke och halsrygg.
Det ska bli mys att träffa Jenny igen och skönt att komma bort ett tag, trots att jag känner mig lite oförberedd.

Dock kommer jag sakna sambon lite, vi "firar" 3,5 år tillsammans idag.
Firar och firar, vi masade oss upp strax efter 7 båda två och han åkte iväg till Växjö över dagen och jag åker ju till Göteborg i eftermiddag.
Jag var i Göteborg på vår 3-årsdag med så han börjar vänja sig ;)

Så är det!

Finaste tjejen.

Vilken hund, vilken vän, vilken själ.




Tjejen med stil!

Hon har och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Extra roligt är det att hon och Gabby är såna polare.



Just nu ligger hon på sin bädd i sovrummet och sussar, vi ska snart gå en kvällsrunda. Mys. Lugnare och klokare hund finns nog inte.
Så himla fin!