Nej det är nog inte så lätt att vara min pojkvän.

I eftermiddags var jag lite dålig och råkade somna någon timme eller två på sängen. Min kära pojkvän väckte mig vid sjutiden och sa att nu får du gå upp, vi ska fixa mat. Nyvaken och dimmig rumlade jag ut i köket och upptäcker att han bara luras, han har lagat värsta middagen åt oss medans jag sov.
Naaaw *kärlek*

Vi sätter oss ned och jag tar en tugga med ris och sås och får en ond föraning.
"Har du gjort pås-sås älskling?"
Han har en märklig förkärlek för brunsåser som man köper ett pulver på påse och bara rör i lite mjölk och vatten och kokar upp. MEN den såsen har jag upptäckt innehåller kött, vilket jag långt och upprört pratat om med honom tidigare, men det hade han totalt glömt bort. Eftersom det var sås över hela middagen och vi inte hade några ingredienser hemma att göra ny sås med, så fick middagen som han kämpat så med åka i soporna och vi beställde pizza istället.

De närmaste timmarna fick han tillbringa med mig och musikalfilmen Mamma Mia. Jag har velat se den lääänge och han som verkligen avskyr musikaler (han har inte ens sett Grease!?! vem har inte sett Grease?) har försökt förhala och förhala. Han hade till och med gömt DVD-skivan ikväll, haha. Men icke sa nicke, det var musikalkväll och därmed basta!

Så han fick snällt tillbringa kvällen med musikal och mig sjungandes och sittdansandes i soffan bredvid honom, jag ääälskar musikaler! Och jag älskar att sjunga! oavsett om jag kan texten eller inte ;) Men de flesta Abbatexterna kan man ju. Jag hade inte sett Mamma Mia innan, ääääälskade den!! Så himla rolig och mysig.

När den väl var slut fick han äran att gå ut på kvällspromenad med mig och hunden vilken jag utförde sjungandes, skuttandes och gestikulerande till hans stooooora förtjusning ;D

Till råga på allt råkade han säga att jag har en fin sångröst :D Söjtis!
Nu kommer jag aldrig sluta sjunga!

Jag är på "göra-av-med-pengar"-humör och jag har ju inga pengar!
Illa.
Sugen på att shoppa fröer, jord, smink, kläder, soffa, vitfärg, jeans, madrass, lampor, sadel..ghaaa...massor!
Bara å bita sig i läppen och söka lite fler jobb istället. Kul, kul.

Vi har förresten nog typ lite grand blivit med hund.
För tillfället iaf.
Världens finaste schäfertant.

Mer underbar hund finns nog inte.
Så lugn, så snäll, så klok, så tokbra emot katterna, så lyhörd, så känslig, så sansad.
Hon sover här på golvet bredvid mig just nu. På sin stora Biabädd med en fluffig grå pläd ovanpå, som vi köpte igår. Strax ska hon och jag åka till stallet, det går jättebra att ha med henne dit också. Hon följer mig vart jag går, får knalla runt och följa med mig hämta hö, mocka, fylla foder, osv.
Hon älskar min häst. Alla andra hästar är otäcka. Men min häst brukar hon slicka på mulen och henne vågar hon t o m vara inne i boxen hos. Hästen gillar hunden också, jag kan gå ut och gå med dem ihop, en i varje hand. Så söta.

Så nu är vi ute och går 4-5 ggr om dagen, vovvis och jag.
Små rundor, hon har en defekt höft, men många rundor.
Jättehärligt med allt promenerande! Jag trodde aldrig att jag skulle vilja ha hund, men om det vore en sådan här lugn hund skulle jag gärna köpa en i framtiden. Så jag masar mig gärna ut i ur och skur till min förvåning. Tills en bättre lösning finns för henne.

Så åker den lille bror ut på äventyr igen.
3,5 månad ska han vara borta denna gången och resa runt på andra sidan jorden. Helt rätt tid att åka, helt rätt mål; värme, sol och roadtrips. Sola längs Australiens stränder, surfa vid Fijiöarna och hyra bil och resan längs hela USAs västkust. Sveriges mars och aprilväder, slask och kalla vårvindar kommer han knappast att sakna.

Jag är så glad för honom att han får uppleva så häftigt mycket utav världen, men jag saknar honom lika mycket för det. Jag har nog världens bästa lillebror.

En vecka knappt, hann vi vara hemma i Kalmar samtidigt innan han reste igen. Men i sommar blir han förhoppningsvis i stan. Häromdagen var han snällt offer och lät storasyster öva massa osteopattjoffs på honom, det var jättebra! Jag vet att denna stan inte är roligast i världen, men jag hoppas att han kommer att bo hyfsat nära iaf den dagen han slår sin rot i jorden. Tycker hemskt mycket om min bror :)

Efter att jag lämnat honom på tågstationen idag, fick jag ett litet grönt ryck här hemma. Först åkte jag till en nyööpnad blomsteraffär och handlade en vacker tvåstänglad orkidé för 59 :- samt en söt pelargon för 25 :- , en självbevattnande balkongkruka för 10:- (!) samt lite fröer. Sen besökte jag en annan stor växtaffär här i stan och köpte fler fröer och några krukor.

Sen samlade jag ihop lägenhetens alla växter i köket och gick igenom dem en efter en. Tre stycken fick lämna jordelivet (hihi), resten planterades om, beskärdes, vattenbadade, duschades eller togs sticklingar på. Därefter placerades de ut på nya platser i lägenheten, alla orkidéerna står på prov i köksfönstret för att slippa drag från vädringsluckor och sticklingarna och de hårt beskurna pelargonerna står i vardagsrummet med sina söderfönster. I sovrummet är det limegrönt som gäller nu så de fick bli matchande krukor samt svärmorstungorna därinne faktiskt, de är lite ljusgröna/limegröna i ytterkanten av sina blad.
Får se om jag tröttnar om en vecka och möblerar om igen, men just nu är jag nöjd. Dock hade jag gärna haft dubbelt så många växter, men det hade varken gillats utav plånboken eller katterna som också vill få lite plats i fönsterna...

Sedan har jag radat upp alla små fröpåsar och planerat i skallen hur det ska se ut på balkongen i sommar. Knepigt.

Jag älskar det gröna livet!

Spårvagnar, snökaos, Greta Garbos, pånyttväckande behandling, italiensk tomatsoppa, mängder utav SI-test, Vasastan, ortopedi, semlemani, hotellfrukost, en av de mest intressanta föreläsningarna hittills och Jennymys.



Yes, en vecka till i Göteborg kan bockas av.

Det är så konstigt mitt liv numera.
Omtumlande men skönt med.
Det är konstigt hur olika världarna är där och här hemma, det är så enormt intensivt, intressant, tufft men roligt. Det är liksom bra och mindre bra saker med båda världarna, men de är verkligen olika.

Men jag älskar ämnet så!
Ovant.
Det här brinnande intresset.
Hungern efter Mer och mer kunskap, förståelse, känsla.
Ovant men väldigt skönt.
Skrämmer mig, samtidigt som det får mig att lysa.


Kroppen är så fascinerande!
Detta är definitivt en av de bästa synvinklarna man kan studera kroppen ur.

Jag har bestämt fått ett nytt favoritprogram.
Det är ju jättebra!



Jag tycker att han är helt lysande.
Rak, ärlig, hård men rättvis.
Familjeterapi och renoveringsskola i ett, kan det bli bättre?

Två ämnen som är intressanta, personlig utveckling och relationsmönster, samt renovering. För det lyser ju igenom ganska snabbt att de problem som finns med renoveringen speglas utav problemen i relationen.

Trots alla misstag och övermäktiga projekt man får följa här när det gäller husrenoveringar kan jag ändå inte låta bli att med skräckblandad förtjusning längta efter ett eget hus att renovera :)

Om du missat de 5 avsnitt som sänts hittills så kan du gå in på http://kanal5.se/argasnickaren  och se dem tack vare webbtv.

Det snöar utanför mitt fönster.

Min minsta kisse satt ute förut på katthyllan på balkongen och det snöade så hon blev vit i hela pälsen, men inte ville hon gå in för det, knasflickan.

Blöt snö.
Meningslös snö.
En fågel sa att det kunde komma 2 dm snö de närmaste dagarna.
Men nu lägger den sig knappt, det är för varmt.

Nej tack, jag vill inte ha någon snö nu. Nu är det för sent.
Nu vill jag ha vår, sol, liv, grönska, energi.

Stilla.
Livet, jag, allt, står stilla just nu.
Massor jag vill, inget blir gjort.
Helt handlingsförlamad.
Stilla idag, stilla imorgon, stilla i år.

Men ändå finns hopp.
Glimmande långt där borta.
Han finns.
Ett starkt Vi idag.

Varför är det så svårt att leva Nu?

Sadelprovning!



Den senaste veckan har jag lånat hem och provat en mängd olika sadlar till min fröken fräken.

Hu vad jobbigt det är.
Avskyr det.

Men nu börjar det suga efter en sadel i magen min.
Dock, när man ridit barbacka på en tjock fårskinnspadd i flera månader så känns få sadlar tillräckligt mjuka och sköna.

Jag saknar min gamla trotjänare! :'(
Ingen är så skön att sitta i som den var.
Men den har hon växt ur och likadana sadlar fast med en bomvidd bredare är sällsynta och att köpa en sprillans ny M & N igen har jag bara inte råd med.

Så nu har vi provat både dressyrsadlar, hoppsadlar, luftstoppade och vanliga. Någon hoppsadel blir det då inte. En gång dressyrsadel, alltid dressyrsadel är jag rädd. Det är ju så bekvämt!

Om man ändå vore rik.
Då hade jag tagit ut en duktig sadelutprovare, en hel drös NYA dyra dressyrsadlar och köpt det som passade oss båda bäst, oavsett priset. Fan då hade jag köpt mig en ny hoppsadel också! Galoppa i skogen i dressyrsadel är lite väl bekvämt...



Men nu är jag inte rik så jag får fortsätta leta runt och prova sadlar.
Den som jag gillat bäst hitills är en Stübben Maestoso de luxe, en NY, inte begagnad givetvis, men jag vet inte om den ligger helt hundra på Gabby. Det är också för mycket pengar egentligen.
Jag letar vidare och hoppas att jag inte ska behöva köpa den underbara Stübbenjäklen som var så välarbetad, snygg, skön och som man satt så stadigt i......

Stel, springig, otränad och troligen med någon dum låsning i bäckenområdet ser hon väl ändå inte helt dum ut när hon fastnade på film?



(sitter som en hösäck eftersom jag tittade ner för att byta sittben just då, samt ser knepigt ut när man rider lätt utan stigbyglar, fick inte sätta dit stigläder i den sprillans nya sadeln)

Bästa skruttan!

Hon har sådan fantastisk personlighet så att man blir varm i hela hjärtat. Försöker alltid, vill vara till lags, vill ställa upp, vill jobba, vill förstå. Öronen framåt, glädjen på topp.

Till och med jag saknar ord ibland.
Ord.
Vad är det egentligen?

Tom. Svider. Trött. Uttömd. Spydd galla. Sömnbrist. Smärta. Besvikelse. Hundlukt. Flykt. Vidvinkelsyn. Ett spillt spann med kallt vatten.


Tankar, är de ens sanna?

Avsikter, blir de någonsin rätt mottagna?

Hjärta. Syns det?

Sår, varför blöder de inte? Så att folk ser?

Hål av bottenlös smärta, varför?

Ser vi någonsin genom samma öga?

Vuxen.
Lätt att säga, så svårt att nå.