Vem piskar mattor nuförtiden??
Jag känner då ingen.
Utom grannen.

Det är juldagen och klockan är snart 18, jag har kommit hem efter en social dag med släkt och julmat (som igår) och tänkte högst egoistiskt njuta alldeles ensam hemma i lägenheten, bara jag och katterna, framför en mysig film med en god cider och glatt strunta i allt festande som många andra ägnar juldagskvällen åt.

Jag kom hem, tände massa levande ljus, gav katterna mat, satte mig i soffan, smuttade på en Bacardi Breezer watermelon och nöjt utav tystnaden.
Då.
DÅ tycker min gode granne att det är dags att gå ut och piska alla sina mattor gula och blå!???! WHAT?!
Jag får magsår! Vad håller människan på med???
Det är liksom vädringsluckor i alla lägenheter här vilket gör att allt utanför hörs mycket väl, och han står nästan precis utanför vårt och ljuden ekar mellan husen, det låter jättehögt.

JAG VILL HA ETT HUS PÅ LANDET!

Vad är det för människa som piskar mattorna på juldagen??!
Det är faktiskt en smula upprörande. Du får gärna ha bullriga släktingar över, du får gärna ha musik och fest, men ge fan i mattorna på julhelgen!

Jo tack, annars har julen varit fin. Omtänksamma klappar som gått i välmåendets tecken, god mat, snäll familj och bästaste lillebror hemma. Jag tycker hemskt mycket om min lillebror, han är så lugn, snäll, omtänksam och vettig. Ingen annan i familjen är så där lugn, det tycker jag om.

Lugn är även min älskade sambo som är bortrest en vecka för att fira jul med sin familj i år. Det är tomt utan honom men också lite skönt med egen ensamtid. Dessutom, när man har 4 katter så behöver man aldrig känna sig ensam, de är underbara. De har fått ett jättefint Flexikoppel i julklapp så imorgon ska vi gå ut och gå så det står härliga till :) De fick en stark, bra rymningssäker sele i höstas men kopplet till den är så kort. Nu med ett 5 meter långt Flexikoppel blir det både lättare och roligare att gå ut och gå. Det är dessutom reflexer på hela kopplet, mycket smart.

Gud vad skönt det är att inte vara ute och festa ikväll.
Jag har all förståelse för dem som gör det, men själv är jag så helnöjd med att vara hemma ensam ikväll. Det känns som lyxtid för mig själv. Det behöver man ibland. Det behöver jag. Jag trivs otroligt bra med honom och skulle aldrig vilja vara utan honom, men jag trivs himla bra ensam ibland också.
Men sådan har jag nog alltid varit. Jag har aldrig varit den översociala tjejen som satt på fik med kompisar i flera timmar varje dag, redan när jag var liten och vi alltid var ute och paddlade och tältade på semestern med familjen, så älskade jag att gå iväg själv ibland och sätta mig på en klippa och med vinden i håret se ut över havet. Tänka, filosofera eller sjunga för mig själv. Det är liksom bra för själen.

Balans.
Det är så viktigt.

Så kom inte här och mattpiska när jag balanserar!

Det är verkligen ett uttryck som stämmer!

Idag steg jag upp strax efter kl 06 för att morgonfodra och släppa ut hästarna. Efter jag gjort allt klart i stallet så red jag och skruttan ut på en tur i skogen medans solen gick upp bakom trädtoppar och över fälten.
Det var minusgrader och kallt men så underbart vackert!



Foton gör inte känslan rättvisa och speciellt inte mobilfoton, det var en riktigt magisk soluppgång. Om det nu inte kommer snö till jul kan det lika gärna vara så här soligt, klart, kallt och vackert.

Vi hade så mysigt, skruttan och jag.



Imorgon är det julafton.
Äntligen? Redan?
Ikväll kommer lillebror hem, det ska bli jätteroligt att träffa honom.

God Jul!

Ja idag har jag varit flitig.
Nästan hela dagen har jag städat, fixat, tvättat, diskat, pysslat, sorterat och plockat.
Flyttat om blommor, planterat om, gjort arrangemang, letat rätt på nya krukor. Vikt tvätt, flyttat om i garderober, tvättat lakan och hängt tvätt.
Jag har slängt grejer, sorterat småprylar, satt upp saker i förrådet och pysslat på balkongen.
Jag har till och med tagit loss den delen utav tvättmaskinen där man fyller på tvättmedel och nogrannt diskat och topsat den ren, samt diskat diskstället.

Jag är tröööööött.
Ändå är jag inte klar.

Det stora problemet i vår lägenhet är platsbrist. Just nu är det en enda stor ond cirkel som måste lösas i rätt ände. Problemet är att vi har slängt ut ett par garderober, en stor säng och massa, massa annat smått i förråden eftersom vi inte kommit till skott och lånat en bil + släp för att köra det till tippen. Därför får inte alla sambons målargrejer plats i förrådet utan står i garderober, skåp och intryckta bredvid byråar, över köksskåpen och på flera fula ställen, likadant med verktyg, snickargrejer och annat som ska bo i förrådet.
Det gör i sin tur att vi inte har tillräckligt med plats för annat som skulle varit i de garderoberna, såsom kläder, filtar, sopkvast osv. Jag blir tokig!! Det är grejer överallt och omöjligt att få riktigt fint här hemma innan vi åkt ett par vändor till tippen!
Jag säger då det, spara inte på prylar!

Men det blir ganska fint iaf här så länge, jag ska fortsätta imorgon att plocka bland skrivbord och mina skolgrejer som gärna vill sprida sig och stöka till, sortera lite i hyllan osv och sen är det bara det stora kvar, dammsuga och torka golven.

Duschen skrubbade jag ren med en scotchbrite förra veckan, golv och väggar och tom bakom tvättmaskinen. Jag som inte ens tycker om att städa... Jag önskar verkligen att jag var en nogrann städgalning, för jag trivs i välstädade hem, men jag är hopplöst slarvig. Sambon också, men vi har våra ryck och vi drar åt samma håll iaf :)

Nähä, dags för sängen.
TRÖTT.

Men wow vilken vändning på denna förmiddag!

Nu för någon timme sedan kom posten och i den en mycket rolig överraskning! Nämnligen Gabbys pass :D

Spännande, roligt och vilken tajming.
IDAG är det nämnligen exakt 7 år sedan jag skrev på papprena och köpte Gabby. 7 år, jösses vad fort tiden går. 12 år sedan jag såg henne för första gången, kärlek vid första ögonkastet :)

Men det var inte bara tajmningen som var spännande, utan i detta kära pass så fick jag äntligen veta uppgifter om Gabbys uppfödare och födelsedatum! Eftersom föregående ägarna hade slarvat bort Gabbys papper och jag aldrig riktigt haft 2500 kr över att lösa ut nya för, så har jag ringt hit och dit i flera år och försökt få veta vem som fött upp henne m.m utan framgång. Jag vet ingenting om henne före 6 års ålder.

Men så stod det där.
I andras ögon kanske inte så viktigt, men i mina ögon tårframkallande information.

En födelsedag, ett datum.
Ett namn, en ort.

Min skrutta är skåning!
Hon är född i Klippan, av alla ställen.

Hon har en födelsedag, den 18 april.

Tyvärr finns inte uppfödaren skriven på samma adress längre, det var ju ändå 20 år sedan, svårt att spåra folk 20 år tillbaka. Det hade varit superroligt att få kontakt med henne, men vem vet om hon ens lever?
Det borde varit en trevlig människa, så harmonisk, genomsnäll och väl fostrad som denna häst är.

7 år har hon varit min.
Galet!
SJU ÅR är länge.
Fan vad mycket kul vi har haft!
Hittade ett roligt gammalt foto från 1998 på henne och mig, men det lägger jag inte ut här *skratt* där hon ligger ned i sin box och sover med huvudet i mitt knä och jag ser helt knasig ut för jag hade precis gråtit en skvätt eftersom jag snart skulle flytta till Halmstad och börja gymnasiet där och jag trodde att jag aldrig mer skulle få se henne... hehe.

Men vi har hittat på mycket bus ihop, på terrängbanan, på hopptävlingar, på dressyrträningar, simmat i havet, bekämpat en mängd elaka sjukdomar och hemskheter ihop, flyttat till Skåne ihop och hem igen, ridit hubertusjakter och skrattat väldigt mycket ihop. Min finaste.



Jag är galet lyckligt lottad som haft alla dessa roliga år med dig söjt, hoppas det blir många, många fler!

Okej, nu är det inte roligt längre.
I nästan en vecka har jag varit seg, urtrött, febrig, genomförkyld och bläig.
Idag är det bara värre! Har dödens ont i halsen och vill bara krypa ner under täcket igen, men jag måste ju plugga! Vilket går riktigt dåligt när man är trög, trött och typ snorig i hela hjärnan. Dessutom får jag väldigt ont i kroppen utav att vara stilla så här mycket, fick knapra smärtstillande igår för att kunna somna.

Just nu är livet bara skit.
Allt känns skit, blä och meningslöst.
Jag har inte tiiiiiiiiid å vara sjuk, jag måste plugga!!!!
Jag måste köpa klart julklappar, behöver rida pållan, städa lägenheten, träffa kompisar, städa bilen, ja massa grejer som jag inte orkar med när jag är genomförkyld.
Eländes elände.

Får man ge upp?
Vill inte.
Orkar inte.

Blä.

Gissa vem som har hittat hem till oss idag?

Äntligen min första egna gran! Jag har aldrig haft gran sedan jag flyttade hemifrån, sambon och jag har inte haft gran någon av de föregående 2 jularna här i lägenheten eftersom vi knappt varit hemma och tyckt det vore onödigt. Men i år var vi så sugna!

Så nu står han här den vackre herr Gran.
Lyser med sina vackra ljus och full med vackert pynt.
En vecka före den store dagen.



Det doftar gran i hela lägenheten, ljuvligt.
Man kan sitta och bara se på granen långa stunder.
Rogivande.

Sötaste lilla Saga har inspekterat och till och med provsmakat granen!
Den fick godkänt! Första året som våra missar ser oss knasiga tvåbeningar släpa in skogen i lägenheten, hoppas de kommer njuta lika mycket som oss ;)




En annan vän har också äntligen kommit hit idag.
Men han är i lönnträ och med beige rygg....

*glad*

Foto bifogas EJ.

Jag har en "vacker" Gorbatjov-fläck i pannan, jag skojar icke.

Varför då?
Jo för att jag är en obeskrivbar klant, särskilt under tidspress. Jag lyckades bränna mig själv i pannan i lördags med plattången, och inte så lite.
Så nu har jag ett stort, mörkrött märke i pannan, stiligt värre.

Så nu är mitt nya smeknamn här hemma Gorbatjov.
Kärt barn har många namn, eller?

Aldrig bakas det väl så mycket i hemmen som innan jul och jag måste erkänna att det är roligt och mysigt att träffas i mörkret och baka lite väldoftande godsaker, trots att jag känner mig väldigt vuxen utav att julbaka.

Men det gör inget, jag börjar gilla det här med vuxenlivet.

Speciellt när julbakandet är klart.
I år har det blivit många bakdagar, först var sambon och jag hos Hanna och Andreas förra helgen och bakade lussekatter, saffransmuffins och pepparkakskladdkakemuffins. Sedan i veckan så gjorde mamma och jag små goda ischokladgodisar fast med mjölkchoklad och bakade och pyntade stora pepparkakor. Sen igår bakade jag lite igen ihop med Nettan, Ullie och Hugo, pepparkaksmuffins igen samt lite knäck. Det var knepigt, knäck är inte riktigt min grej tror jag, först brände vi en sats och sen klibb, klabb och typ missade jag hälften av knäckformarna när vi skulle hälla upp det, himla tidskrävande och knepigt det där.



Men roligt med grejen att träffas och hitta på nåt juligt ihop.

För det var en himla rolig dag igår, jag och Ullie var hos Nettan nästan hela dagen och fram tills sena kvällen, en riktig mysig tjejdag plus Hugo förstås :)
Ni är så himla fina, mina bästaste töser! Två underbara tjejer som jag värderar enormt högt i mitt liv. Vi hade så mysigt, babblade och babblade, gick en långpromenad, såg Tomten! -och tjuvkikade in i folks hus och studerade galna julbelysningar, vi bakade, käkade middag, gosade bebis, busade bebis, gosade stor vovve, skrattade åt tossig söt Hugo och hade en jättetrevlig dag!



Det är för jäkla mysigt med bebisar när de är sådär glada och goa som Hugo nästan alltid är. Så söt, så ofattbart söt?! å mjuk, å liten, å gosig och jaaa mysig. Jag blir riktigt sugen på en egen, men det går inte nu i mitt liv.
Så jag gosar lite extra med Hugo istället, lilla dregelkillen som dreglade Ullie rakt i munnen *fniss*. Sicken miss, hålla en bebis rakt ovanför sitt eget ansikte!
Men man inser vilket otroligt jobb det är att ha bebis, Nettan gör ett fantastiskt jobb!